fredag 2 november 2012

Cheva Streetrod

En ovanligt trevlig (och tidig) streetrod – det måste jag medge, trots att jag mest vurmar för originalare. En uppiffad Cheva 39:a.












Lägg märke till behållaren ovanför högerdörren. Där fick isbitar smälta. Fartvinden drog in den kylda luften i bilen genom en ventil. Smart så länge det räckte.







    

Dessa säkert unika foton stötte jag på hos en kompis, som på 50-talet bodde nära hamnen i självaste Liverpool.

Problem med skärpan, tydligen.















Ja, hm - så kunde det ha varit!
Men – äsch – det är en av mina modellbilar, längst ut på en bordskant med en sida ur en bok som bakgrund.


Men det såg väl alla?

onsdag 31 oktober 2012

En designad bro

















En bro över Elbe i Hamburg, från 1930-talet. Här är det ju design – och inte bara ett bygge.
Den sticker ut, faktiskt.
Frågan är om den finns kvar idag - kanske bombad och ersatt med en modernare. När jag var i Hamburg för 15 år sen, så var jag bara i utkanten. Ingen chans att kolla – om jag hade vetat.

Runt Stockholm breddas broarna efter hand. Bl a Skurubron mot Värmdö. Man kanske skulle skicka kortet till exempelvis PEAB för framtida inspiration?

fredag 26 oktober 2012

Skrotbilsgåta




När första frostnatten nu har kommit, passar väl det här gamla fotot från (återigen) Lelles Bilskrot i Huddinge. 

Tror inte att bilen finns kvar – och jag känner inte igen märket. Det är nog inte vare sig Veritas, Allard, (Austin-)Healey eller Triumph.


 Plats för undringar eller svar!

måndag 22 oktober 2012

Och vilka har vi här då?



Veckotidningen Liv gav ut ett samlaralbum på 1930-talets filmstjärnor. Ett foto per nummer att klistra in, som vanligt var.
Som sagt – vilka är de här utvalda? De är redan berömda – året var -37. 



Kom från balett i Paris, blev dansös och sångerska på Vasateatern i Stockholm. Spelade i många svenska filmer. Även operasångerska. Känd även från ”Tvättomaten” i TV.   (Nr 1)






  


Växte upp i Texas. Vann mästerskap i charlestondans. Filmade redan som 19-åring. En av de främsta i Hollywoods dansfilmer.   (Nr 2)










Provsjöng för revykungen Ernst Rolf. Debuterade där vid 22 år. Spelade i svenska filmer, men blev för dyr för Sverige. Engagemang i Wien och sedermera i Berlin. 
 (Nr 3)










Idrottsman, kabaretartist och sångare. Började i några mindre stumfilmer, inspelade i Malmö. Fortsatte med talfilm i Stockholm. Många filmer. Nådde internationell nivå – i Sverige. (Nr 4)








Kontorist, försäljare, inkasserare m m, som efter teaterskola turnerade genom USA. Hamnade i Hollywood. Blev ”den nye Valentino”. På äldre dar i en film med Marilyn Monroe. Kvinnotjusare, som förförde i stort sett alla motspelerskor, även under sina äktenskap med några av dem. (Nr 5)








Flera år i U.S. Navy. Teaterskådespelare, fin karriär, även i många filmer. På sina äldre dar klev han av ett tåg i en gudsförgäten by.  (Nr 6)








Ledtrådar - för- och efternamn omblandat.
Nr 1  AQI LEE NSU S             Nr 2  REG IGS ORN ERG    
Nr 3  EDE RHA LAZ RAN        Nr 4  FJO DAR HAL
Nr 5  BACK ELLA RG              Nr 6  SCE NPA TER RYC 

tisdag 16 oktober 2012

Rallypaus























Bland alla foton låg plötsligt detta – en paus under ett veteranbilrally i mitten av 70-talet. Bilen är en röd Buick Century 1937. Om dess historia finns ett inlägg den 28 mars 2011. Se Bloggarkiv eller Etikett: Egna bilar.

Fr v hustru Kerstin, paret Wulfing (våra kunniga retrovänner) och mina döttrar, denna gång utan ständigt vidhängande hund – en Griffon Brabancon med namnet Ludvig. Han får ett eget inlägg senare – det känns som om han kräver det. 

De utvändiga fotstegen erbjöd alltid sittplats, om inget bättre fanns att tillgå. 
Här är det för fotot – annars vore det ju bekvämare i bilen.

måndag 15 oktober 2012

Döden lurar . . .

Den amerikanske (numera hädangångne) skämttecknaren Larson kunde finna det absurda i mänskliga situationer och relationer. Ofta omsatt till talande djur, som umgås som vi i vanliga hus och hem.


T ex när fåren har ett cocktailparty. Det håller på att urarta till kaos, och värdfolket utbrister ”Tack gode gud!” när dörren öppnas - och en vallhund kliver in.

Någon tecknad film blev det, någon kalender och förstås under många år den numera nedlagda tidningen ”Larson”.


Har inte du känt detsamma, Frank? Du sitter här 50 våningar upp och livets meningslöshet kommer över dig. Du hör mörka röster inifrån och du tänker ”Ska jag? … Ska jag? … Ska jag knuffa ner någon?”













Det är ståuppkomikernas kväll – men in kommer Döden.  Han skämtar litet med sig själv – och bland publiken är det bara en – Steve – som (dumt nog?) vågar skratta.



















ALs  GLASS  BOTTOM  TOURS  tycks ha fixat ombytta roller.













Mera Larson? Visst, någon gång kanske - det är en humörfråga.

onsdag 10 oktober 2012

Ett snabbt bortilande ögonblick . . .



Snygg Ford 50:a – kan den vara till salu?
USA på 60-talet

















Ja, vad tänker tjejen? 
Vi kan väl också lacka så där? säger hon kanske. Men han som kör tänker på annat. Är fotografen intresserad? Han tog i alla fall kortet. Kanske det är honom hon riktar sig till?

Sitter hon också i en Ford Cab? Bryr hon sig om den slitna inredningen? Läroboken i baksätet … college… inte mycket pengar.   
Vi kan väl rolla den? säger hon förhoppningsfullt. Så kan jag måla flammorna!

Men då har dom hunnit till nästa kvarter. Där står andra snygga bilar. En glimt – en vision – blev det i alla fall.

Skriv dina intryck, om du har lust!

torsdag 4 oktober 2012

Oj, vad det badades!



Vanadisbadet  1938 (invigningsåret), ligger centralt i Stockholm vid Sveavägen.
Byggt enligt Paul Hedqvists strama funkisritningar. Mycket välbesökt! Vi får väl anta att någon vakt blåser i sin visselpipa, när någon tänker använda trampolinen.

År 2008 stängdes det mycket nedslitna badet, där de flesta omklädningsrummen blivit ett lågprishotell. Beslut togs om storstilad uppgradering med skjutbart soltak m m. Men allt har fördröjts. Det tycks nu bara bli en enklare renovering. Det ”nya” badet kommer att öppnas 2014 (tror man).






























Flatenbadet (numera Flatenbaden), vid sjön Flaten, nära Skarpnäck söder om Stockholm.

Fotot – från c:a 1935-36 – visar hur man tog sig dit. Det var välbesökt redan när biltätheten inte var så stor. Ett snabbt överslag ger 300-400 cyklar! Det handlade om rena rama landet, fast det ligger mindre än två mil från Stockholms Centrum.
Det här vykortet betraktas som sällsynt, har jag fått veta! Konstigt nog står det Flatenbaden på kortet men Flatenbadet på skylten!

Full screen och koll på allt, eller hur?

fredag 28 september 2012

Vrida och vända . . . och betala!


























OK, jag gjorde det en gång. Körde en Ford 55:a mycket sakta men glodde för länge. Plötsligt fanns (hoppsan!) en Volvo PV tio meter framför ...  den hade hunnit svänga ut från en villa och börjat axa.

Lyckades klara det - nästan. Det blev en liten buckla på bakskärmen. Jag betalade 50 kr - ett handslag och allt var över. Ingenting på Forden - kanske en repa i kromet. 

Apropå frisyren - den kommer igen, var så säker!
(Fickjournalen 5/1960)

tisdag 11 september 2012

Jaguar - en kort bekantskap!


Ännu ett litet snedsteg från US CARS och MERCEDES innebar en kort bekantskap med JAGUAR.
 I hastigt mod inköptes en Mark V 2½ litre Saloon 1950.

















Ganska omgående skulle jag köra till Värmland. Det var innan alla nya, snabba sträckningar av E18, så det tog en avsevärd tid från Stockholm till Uddeholm.

Någon förståsigpåare hade rått mig att köpa en reservdelssats till bilens elektriska bränslepump. Det var Gjestvangs, som sålde Jaguar (i Sthlm). Där köpte jag vad som kunde behövas. Idag skulle det kanske betraktas som en överdriven försiktighet, men efterkrigsbilarna från Great Britain hade inte så gott rykte – och det gällde samtliga märken. Det berodde på att till de första modellerna var det ”man tager vad man haver”, som gällde.

Det betydde att gamla elkomponenter, ledningar (fabrikat Lucas) etc, som legat dåligt lagrade under kriget, togs in i produktionen. För bråttom var det! Det gav grunden till det gamla uttrycket ”Lucas, mannen som uppfann mörkret”.

Jaguar skulle ju vara litet bättre än t ex Morris, men kanske bränsle-pumparna hade samma tillverkare? Skönt alltså att ha tagit det säkra för det osäkra. En repsats i bagaget gav lugn och ro.
En skön (man sitter ju bra i en Jagga) och bekymmersfri ditresa blev det. Men väl framme tvärdog bensinpumpen! Så repsatsen kom fint till pass – trodde jag. Pumpen var av annat fabrikat än originalutförandet – varför kollade jag inte? - så ingenting passade.

En hygglig reparatör – det var ju ändå söndag! - fixade en manuell brytarfunktion med en tryckknapp. Den drogs till framsätet, där min yngre bror (se inlägg 12 mars 2011 Buick Conv Coupe), som skulle med till Stockholm – tryckte och tryckte alla de timmar det tog. Som mest kom vi upp i 80 med detta tryckande.

Liksom betr körglada Peugeot 203 (se inlägg nyligen) hade – med allt reparerat – ändå en viss misstänksamhet infunnit sig. Kanske det snart var dags för Lucas-mörkret också? 

Så Jaggan blev bortbytt mot ------ måste kolla t h på ”Lista över bilar jag ägt” ---------- Jo, det blev en Chevrolet 2103 1953 – som dock inte heller var helt okej. . .