Döden lurar . . .

Den amerikanske (numera hädangångne) skämttecknaren Larson kunde finna det absurda i mänskliga situationer och relationer. Ofta omsatt till talande djur, som umgås som vi i vanliga hus och hem.

T ex när fåren har ett cocktailparty. Det håller på att urarta till kaos, och värdfolket utbrister ”Tack gode gud!” när dörren öppnas - och en vallhund kliver in.

Någon tecknad film blev det, någon kalender och förstås under många år den numera nedlagda tidningen ”Larson”.

Har inte du känt detsamma, Frank? Du sitter här 50 våningar upp och livets meningslöshet kommer över dig. Du hör mörka röster inifrån och du tänker ”Ska jag? … Ska jag? … Ska jag knuffa ner någon?”

Det är ståuppkomikernas kväll – men in kommer Döden.  Han skämtar litet med sig själv – och bland publiken är det bara en – Steve – som (dumt nog?) vågar skratta.

ALs  GLASS  BOTTOM  TOURS  tycks ha fixat ombytta roller.

Mera Larson? Visst, någon gång kanske - det är en humörfråga.