Vykort - men inte så roliga

Hamrånge vid gamla E4.

Många fina vykort finns det. Ett åldrat sådant kan ju var intressant, även om det som visas inte är av hög klass. Halvgamla eller moderna vykort, som bara skall visa ”hur det ser ut”, bedömer man nog litet mera kräset.

Ibland är t ex en nybyggd stadsdel väl värd att fotograferas. När så sker, hänger det på fotografens bildseende. Vid brister i det avseendet kan resultatet få en oönskad effekt, särskilt om vykortet sprids som turistpropaganda. Å andra sidan finns det vanligen en beställning, t ex från kommunen, så fotografen fullföljer bara uppgiften.

Camping, Skellefteå.

 

Vykortsproduktionen når nog sitt tak under 50- och 60-talen. 

Nu finns de dessutom i färg! Sverige mår bra, folk köper bil och vill se sig omkring. Mail och Mms låter vänta på sig. Vykorten finns där – och visst vill man visa var man stannar till under semestern.

Oknöbadet.

Jeppe Wikström har studerat detta fenomen och givit ut två böcker med exempel på vad som producerades. Det visade sig att konstnärligheten, livfullheten – och det turistmässiga –  har ibland besegrats av tråkigheten. Hans tänkvärda bok om tråkiga vykort har nu följts av ytterligare en - ”Fler tråkiga vykort” - med bortåt 150 exempel.

Här ser vi några av dem.

I Mönsterås har jag varit. Det var bättre än så här.