tisdag 20 januari 2015

Paris, tredje och sista dagen - och Renault Avantime!

Först tilläggsinfo: Paris första och andra dagen har på slutet fått sina tillägg med (onödigt?) vetande om Eiffeltornet resp Triumfbågen. Kolla om du orkar!


Renault Avantime 2001-2003, 3-liters V6, 8545 exemplar – endast som coupé, ganska stor, med såväl lyx som sportighet.
Det är visserligen en fullskalig Renault på fotona (fr Google), men nu handlar det om modellbilsversionen i skala 1:43.

Bilen salufördes aldrig i Sverige och var inte heller så lätt att hitta som modellbil. Så vännen Jan passade på med ett inköp hos Renault i Paris, där den fanns i en monter. Det har alltid legat ett mått av exklusivitet i Jans samlande – oavsett vad – och det förnekades inte nu heller.

Längs Seine (som flyter genom Paris) besåg vi de s k Bokinisterna, dvs ett antal salustånd, huvudsakligen med antik inriktning – mest tidningar, kartor, böcker, tavlor, foton etc.
Möjligheten att göra fynd där har avtagit genom åren. Professionaliteten och prismedvetenheten genomsyrar säljarna och i de flesta fall även köparna. Men ett ”antikt” köp där kan ge en skön känsla ändå:
”. . . det där köpte jag i Paris . . .” - Jojomen, man har väl rest en del . . .

Berlin är Berlin, London är London – men Paris känns annorlunda.
Hela dess historia trängs omkring en, eftersom staden aldrig bombades under kriget. Hade förklarats som ”öppen stad”, dvs 'får ej bombas, men ej heller försvaras'. Trots detta gav Hitler order i krigets slutskede om dess fullständiga utplåning.

Men den tyske general, som fick ordern, verkställde den inte. Ordervägran var egentligen en omöjlighet i de tyska arméerna. Men en svensk diplomat lyckades få honom på andra tankar.
Detta borde hyllas mer än det görs. Dock kom under 2014 en film om insatsen för Paris räddning. Den skall jag se vid tillfälle.
Paris är befriat! Den 26 augusti 1944, under general Charles de Gaulle (sedermera president), kör delar av den fria, franska armén längs Champs Elysées. De hyllas frenetiskt. De möter länge återhållen glädje – och slipper uppleva en sönderbombad stad.

Nu är det över – detta egna fragmentiserande om en stad med 10 miljoner invånare i det centrala Europa. Det flesta, som har besökt Paris, sägs längta dit igen. Så även jag!
Det gav en skön plattform för nästa besök.
Tack, Jan – merci beaucoup!

1 kommentar: