Ett fruktansvärt terrordåd utspelas där i miljöer, som jag behandlar!
”Allt hänger ihop” - så sant som det är sagt.
Nåväl – en resa till Paris skulle det bli. En födelsedagsgåva från min gamle, gode vän Jan. Då hade vi känt varandra i 40 år (nu har det blivit 50+). Mycket roligt har vi haft under dessa år – även efter vad som här ska skrivas om. Jans tjänsteresor till Paris är legio. Men alltid med ett tajt minutschema. Nu skulle vi sträcka oss till beräknade timmar i stället för minuter. Låter lugnare. Vi hade faktiskt 2½ dag på oss i själva staden.
Vad finns det då för anledning att helt privat besöka denna stad?
Kanske
--- för att dricka kaffe på Champs Elysées (den verkliga paradgatan)?
--- Eiffeltornets utsikt?
--- njuta av det franska köket?
--- besöka kända litterära miljöer (t ex Hemingways stamställe)?
--- kanske de mest historiska stadsdelarna – och de nyaste?
Listan kan göras längre – allt beror på tiden!
Att peta in Louvren, ett av världens främsta konstmuséer, var omöjligt. För inte kan man rusa in där – och ut igen efter en kvart!
Men effektiva skulle vi vara, det stod klart från början.
Vi hade ett härligt foto av en gatukorsning, 50-60 år gammalt. Dit skulle vi för ett nytt foto för jämförelse. Plus att min gode vän skulle köpa ett malmedel till sin Buick Park Avenue -92 – ett medel så starkt att det inte fick säljas längre i Sverige. Och Jan kände också till en speciell restaurang att njuta av.
Plus det imponerande Eiffeltornet!
ALLTSÅ: gata enligt gammalt foto, malmedel, tornet, restaurang(er), konditori(er) och dessutom div stadsmiljöer – klassiska samt nydesignade.
Ingen vanlig charterturism – ånej! – mera en koll på den franska huvudstadens själ.
(Klicka på bilderna för större format!)
Fotot är från slutet av 50-talet. Boulevard Hausmann rakt fram. Två polisbilar avvaktar i Renault 4CV (smidighet kan vinna över storlek och kraft i stans gyttriga trafik). Man ser några så gott som nya Peugeot 403 och förstås Citroën, gangstercittran, som funnits med sedan 1934.
Fina markiser t v, tycker jag! Nedgången till tunnelbanan har konstnärlig utformning. På skylten står ”Metropolitaine”, dvs ordet för 'tunnelbana', här fullt utskrivet. Men ingen säger annat än ”Metron” i dagligt tal.
Minns att Tunnelbana var fullt utskrivet både här och där även i Stockholm i början.
Bld Hausmann år 2003. Tunnelbanans nedgång markeras bara med M, liksom vi här aldrig skyltar med mer än ett T numera. En gata bland andra tycker man nu. Och det tyckte man väl då också, förstås.
Inga p-rutor för polisbilar. De fina markiserna är borta. Varuhuset Printemps (av NK-klass) har en dominerande skylt. Ordet betyder Vår, dvs årstiden. Löftesrik tid - - - mode och allt.
Foto från Eiffeltornet, ungefär halvvägs upp. Krävdes en massa väntande för att komma högre – inte hade vi tid med det! Åtminstone jag häpnar över hur ljusa alla tak och fasader verkar. Ser Atén lika sydländskt ut? Där har jag inte varit. Ändå en slående ljus anblick av en stad med stort fastighetsbestånd av den äldre skolan.
Man kan tydligen döpa en restaurang till samma namn som den oansenliga gata, där den är belägen!
I Sverige, då? 'Var ska ni äta?' - 'På Brahegatan . . . På Slottsbacken … etc' Missförstånd? Tja.
I alla fall ett matställe att rekommendera! Man kan läsa ”stängt (från) 12 lördag – och söndag”. Inte så vanligt, kanske.
Bordsbeställning krävs. Helst dagen innan. Tjugo gäster, en sittning för hela kvällen. Ägarparet lagar den överdådiga maten, serverar, inspirerar och tar bra betalt. Man kan missta sig, så att den första vinflaskan är slut, då förrätten kommer in. Fort går det nämligen inte. Men nr två täcker väl upp. Att tjäna pengar på bara en sittning var det, ja.
Efter någon timme dristade jag mig att påstå att ägarinnan såg ut som Goldie Hawn (vilket hon gjorde) i filmen 'Tjejen som visste för mycket'. En komplimang, som hon inte ville kännas vid.
Men det förhöjde kvällen, helt klart.
Metrobiljett 2003. Lägg märke till de inringade bokstäverna RER, som avser expresslinjen. Den stannar bara ibland – om ens det. För det ska kunna gå undan, om man vill, i denna STORA stad med 10 miljoner invånare. Snabbheten kräver förstås egna spår och egna perronger – litet labyrintiskt ibland. Tågen har massiva gummihjul! Det hörs bara ett stilla vinande.
Tillägg
Eiffeltornet stod klart 1889 till det årets världsutställning. Franska Revolutionen firade då 100-årsjubileum. Arkitekten hette Sauvestre, men det var Gustave Eiffels bolag, som konstruerade tornet. Faktiskt i smidesjärn från Sverige! Det var ett redan då föråldrat material, som kräver mera underhåll än stål. Anledningen var löftet att montera ned tornet efter 20 år – detta för att blidka den stora kritik, som växt fram. För stort, förtog alla intryck av andra konstverk osv, hette det. Men det står kvar ännu idag.
Rostskrapningen och nymålningen är en evig sysselsättning. Det går åt 60 ton färg varje gång och proceduren tar 15 månader för 25 penselmålare – övre delen vart femte år medan nedre delens intervall är 10 år.
Tornet är 300 m högt plus en 24 meters TV-mast. Tre större 'plattformar' finns – på resp 57, 115 och 276 meter. Där har såväl teatrar som restauranger, biografer och radiostationer passerat revy genom åren. På 115 meter finns nu en lyxrestaurang, men det är billigare att äta på lägre höjd.
På landets nationaldag 1995, den 14 juli, gav syntheziser-musikern Jean Michel Jarre en Unesco-konsert med ljusprojektioner på tornet och fyrverkerier. Sågs och hördes av 1,5 milj människor, kanske det högsta antalet närvarande för en konsert, någonsin.
Bondfilmen Levande måltavla (1985) använde tornet för några actionscener med fallskärmshopp av en flyende kvinnlig agent.
C:a 7 milj människor besöker tornet varje år.
1925 såldes tornet som skrot. Den lurade köparen polisanmälde inte. Varför det såldes på nytt av samme bedragare. Då ingrep polisen.
Från 1925 till 1934 gavs gigantisk reklam för Citroën.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar