fredag 28 november 2014

Duesenbergannonsanalys

"Fantastisk båt - den ska jag köpa!"




































Dagens stillbildsannonser (obs!) om bilar ser inte ut så här.
Ingenting får numera distrahera betraktaren, dvs den tänkta spekulanten. Inga tankeutflykter om en vacker båt, t ex. Man visar bara bilen.

Men i TV's reklamfilmer, däremot, ser man en massa udda grejer i början, där man inte kopplas till vad som skalll säljas. Det skapar förväntan på helt andra saker än - i detta fall - bilar.
Först fiskar folk (köpa fiskedon? – ja, det kanske man borde . . .), sedan ordnas en  picknick med goda pålägg (ser gott ut - är det Scan?) vid en härlig strand (ser ut som Siljan – dit måste vi!).
Nej, det är VOLVO det handlar om, visar det sig till slut.
Utan den kan du visst varken fiska eller äta gott eller köra till en vacker strand.
Många har säkert stängt av innan Volvon dyker upp – för det tar ju en stund.
Fel ordning, tycker jag!

Bättre vore att börja med bilen - ”så har dom åtminstone sett Volvon, innan dom stänger av . . .”
Sedan kan man visa allt kul som man kan uppleva när man köpt den. Kanske med specialfack för fiskedon och kylbox för maten och Gps, så man hittar till Siljan – allt i grundutförande.

Förresten
– vart tog humorn vägen?
Låt oss säga att det rör sig om en (annan) bil, vars image bygger på fart och sportighet – men inte den värsta och inte den dyraste. TV-reklamen visar när den står främst vid ett rödljus med tre filer. Alla har stannat. Det blir grönt och vår bil drar ifrån dom andra utan problem. Speakerrösten konstaterar det och påpekar att de andra bilarna var familjebilar med svagare motorer.
Då ser man i närbild 'vår' bils belåtne förare vid ratten, vänd mot kameran, sägandes (med glimten i ögat):
”Visst – men man väljer väl sina offer . . .”
Det skulle åtminstone resultera i att man kom ihåg vilken sportbil det var fråga om - och ett gott skratt dessutom.


Duesenberg tillverkades 1921-37 i Indianapolis, bland de dyraste i USA, från 1926 i en 'trio-koncern' med Auburn och Cord, där Auburn (nu en mycket dyr veteran, om man hittar någon) var en billig bil. 
Minifakta om Duesenberg 1928 (som i annonsen).
Modell X. Rak åtta, 100 hkr, topphastighet 150. Förstärkt bränsletryck om så behövdes. Hydrauliska bromsar.  
Dito 1929-37.
Rak åtta, 265 hkr.
Topphastighet varierande, beroende på vikt och utväxling, men den gjorde i alla fall 120 på tvåan.
Modell med kompressor (från 1932) 'SJ' eller utan, 'J'.
Bilar från samma år kunde se olika ut, eftersom välkända karossbyggare anlitades, t ex Barker och Murphy.

En kvalitetsbil rätt igenom med få medtävlare och naturligtvis prismässigt oåtkomlig för de flesta.
Och en härlig slogan - som rimmar t o m!

6 kommentarer:

  1. En hyfsat glasklar analys av dagens reklam!

    SvaraRadera
  2. Duesenberg SJ med kompressor och 320 hk var på sin tid världens snabbaste vagn. 0-160 på 17 sek. var en fantastisk siffra vid denna tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant, så sant! Den amerikanska råstyrkan personifierad! Körd idag med häpenhet från div SUVar vid grönljusen . . .Men den var tungstyrd som få, Det gällde de flesta av de gamla lyxbilarna. Ett undantag, som jag tidigare berört, var Chrysler Le Baron Phaeton från ca -32 (m vindruta även för dem som satt i baksätet). Den var lättstyrd för sin storlek, nästan som en modern bil.

      Radera
    2. Fast tungstyrdheten var väl knappast ägarens problem utan chafförens?

      Radera
    3. Korrekt! Men som i England fanns begreppet owner/driver. Clark Gable och andra förmögna, som syntes (och ville synas) körde själva. Tänk att köra sin SJ till partyt hos Grace Kelly . . .
      Det vore nog svårt att låta bli!
      Tror att jag har några Duesie-klipp med omdömen (40 år gamla) liggande nånstans. Borde kolla.

      Radera
    4. Skulle nog köra själv jag med ;-) Fast lite "uppkäftigt" vore det allt om chauffören svängde upp vagnen framför ingången när man skulle hem från krogen!

      Radera