Man kunde se Karlstad med kyrka och allt från logementsfönstret. Men det förutsatte, att man avlägsnat all is på insidan, för någon nämnvärd värme tillhandahölls inte.
 |
| Forsgren har sett packlistan! |
Ibland skulle vi öva tre-fyra dygn miltals från regementet och bo i tält, max 20 man i varje. Oftast medfördes extra tält, så det blev mindre trängsel.
Någon gång var det fråga om s k manöver, som varade c:a 10 dagar och täckte stora områden.
 |
| Helge West stretar på som alltid. Det egna gevärets kolv syns hitom den nedre väskan. |
Om granatkastare skulle medföras, måste någon bära granaterna - plus den egna packningen. Övningsgranaterna i sina plåtväskor var i stort sett lika tunga som de ’riktiga’.
Men vår pluton var alltid en spaningspluton med lätt utrustning - dvs kpistar - ifall vi blev upptäckta och inte hann undan. Helst skulle vi ta oss långt bakom fiendens linjer med bärbar radiosändare, där generatorn drevs med vev.
Ett läger i djupa skogen med patruller utskickade i lämpliga riktningar. En fördröjd patrull kunde finna lägerplatsen tom! Man räknade med högst tre timmar innan platsen var avslöjad genom pejling av vår radiotrafik. Betydde ny lägerplats, alltså, och långt från den gamla.
Manövrar är trevligt, i alla fall en sådär 40 - 50 år efteråt ;-)
SvaraRaderaVisst är det så. Det tråkiga är - om inte helt bortglömt - inte så lustigt att ta upp i en blogg som den här. De dödsfall, som inträffade, t ex.
SvaraRaderaDe berodde på bristande fantasi från befälet: "Vad händer om ..... etc" - eller otur (rikoschett) eller drunkning eller fordon i snö, där ingen tycktes veta deras väg eller för låg viadukt, där någon står på flaket och tittar bakåt . . .