torsdag 4 september 2014

En spektakulär erinran

Tornet intill Sjöfartsmuséet i Göteborg är uppfört till minne av de sjömän, som förolyckades under Första Världskriget 1914-18. Det handlar om fartygsbesättningar, som omkom på grund av minor eller ubåtstorpeder.
På sockeln kan man se elva marmortavlor med namn på 690 personer och namn på 98 sänkta fartyg.
Under det andra (senaste) världskriget omkom ett ännu större antal. För dem finns - så vitt jag vet - endast skilda minnesmärken, t ex för besättningen på ubåten Ulven. Den kolliderade med en tysk mina på svenskt vatten under övning utanför Marstrand i april 1943. Fiskebåtar hade dock varnat för minor i det aktuella området. Ubåten återfanns i juli samma år och bärgades. Hela besättningen, 33 man, omkom.


Tillägg
NÅGRA MINUTER OM SLUTET PÅ ETT VÄRLDSKRIG:
Första världskriget 1914-18 är knappt omnämnt i dagens skolböcker, men så sent som på 60-talet lärde sig eleverna en hel del om detta krig. Där fick man veta hur Adolf Hitlers envisa propaganda fick ett sådant gensvar, att han kunde erövra makten i Tyskland.

100-årsminnet av hur det började har nu uppmärksammats i alla länder som var inblandade.
Men i USA har man firat dess slut 1918 på Vapenstilleståndsdagen (Armistice Day) ända sedan dess - varje år i november.
Det har i år utkommit en mängd nya skildringar av detta krig - främst om hur det började, naturligt nog.

Men när striderna tog slut den 11/11 kl 11 år 1918, så befann sig Tyskland - som gav upp - i ett i historien sällan upplevt läge.
Inte en enda bit av landet hade nämligen förlorats till fienden. I stället stred de tyska arméerna i Frankrike och Belgien - även med britter och amerikanare som motståndare - helt på främmande mark och var obesegrade.

Ryssarna hade begärt fred efter revolutionen där 1917. Alla tyska trupper, som stridit mot ryssarna, flyttades till den s k Västfronten, främst i Frankrike. Då gick USA in i kriget mot Tyskland - så den tyska segervittringen gick om intet.

Men alla tyskar 'därhemma' led nöd, och svälten var märkbar. Allt, allt hade under fyra år gått till de stora arméernas underhåll. Men denna uppoffring hade nått sitt slut. Det blev en hemmarevolution.
Soldaterna kom hem till ett land i armod.

Fredsvillkoren dröjde ända till 1921, den sk Versaillesfreden. Tyskland belades med ett orimligt tilltaget skadestånd, främst till Frankrike. Men det fanns inga pengar att betala med, så den tyska produktionen, som skulle ha kunnat hjälpa upp det egna landet, gick åt till denna betalning. Den fortgick, ända tills Hitler tog makten och avbröt det hela. Hans främsta trumfkort var 'den orättvisa freden' och 'förräderiet', kallat 'en dolkstöt i ryggen', nämligen från de tyska politiker, som lyckades avbryta kriget.

Så lärde sig eleverna hur ett ogenomtänkt fredsslut kan bidra till ett nytt världskrig 21 år senare. Ett folks revanschlust skall inte underskattas.

Efter andra världskriget, 1945, var man vis av skadan och satte in enorma belopp, den s k Marshallhjälpen, döpt efter USA:s utrikesminister, för att snabbt få Tyskland på fötter. Och det lyckades man med.
Hur landets (Västtysklands) industriproduktion byggdes upp, kallas för 'det tyska undret'.

1 kommentar: