Det gäller denna gång Irak. Där sker som bekant attentat av självmordsbombare, ibland används t o m skåpbilar, fyllda med explosiva ämnen. Åtminstone tio gånger har dessa riktats mot samlingar av sökande till polisutbildning. Någon form av identifiering och registrering av aspiranter sker förstås först, oftast - tycks det - på någon polisstation. Den klungbildning, som då sker på gatan utanför, verkar vara särskilt lämpad för attentat. Det finns inga tecken på att dessa attacker mot den blivande poliskåren har upphört. Eftersom registreringen etc ändå måste fortsätta, så föreslår jag härmed en mindre utsatt position för aspiranterna och därmed en försämring för bombarna.
Mitt förslag innebär att de sökande bildar kö med c:a 20 meters avstånd från person till person. Längre kanske inte avståndet skall vara, om det ska gå att hålla koll på framförvarande, när kön rör sig framåt. Tjugo sökande innebär, att hela köns längd blir 400 meter. Men vad gör det? Den frustration, som en bombare då känner vid anblicken av det tänkta men utglesade målet, är honom/henne väl unnat. Möjligen kan den bakomliggande attentatsorganisationen erbjuda psykologisk hjälp, men det torde vara ytterst osäkert. Och det är heller inte klart, om det svenska biståndet innefattar sådan hjälp till det lidande irakiska folket, vare sig de är själmordsbombare eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar