måndag 8 maj 2017

En formgivare är död


Industridesignern CarlEric Göranzon gick bort i januari i år.

Alla som sett något nummer av Motorhistoriskt Magasin kan ägna honom och hans minne en tanke. Han bedömde, att typsnittet Futura Black skulle från första numret användas i titeln på Motorhistoriska Sällskapets medlemstidning och ge tidningens utseende både karaktär och tyngd. Det var år 1969.
Att typsnittet bibehållits i nu snart 50 år har faktiskt också gjort den till ett visuellt begrepp, som näppeligen kan förväxlas med något annat.

Futura Black blev också ett använt typsnitt på Sällskapets matriklar och under många år även på inbjudningarna till rallyn och andra evenemang.

Klicka gärna på bilden för bättre läsbarhet!
Gangsterromantiken intresserade 30-talsfolket. CEG tog fasta på det med ett värvningskort (1970). På baksidan erbjuds en broschyr om klubben och ett nr av MHM. Det drällde in kort - och snart var vi redo för tiden efter kriget..

Några personliga minnen och intryck.
CarlEric var en av mina vänner redan innan MHS bildades. Hans far var kraftverksingenjör och kom efter färdigställandet av Porjus kraftstation i Lappland - vid Stora Lulevattens sydspets, där Stora Luleälven börjar (fyra mil norr om Jokkmokk) – till Uddeholms AB med huvudkontoren just i Uddeholm.
Då föll det sig naturligt att CarlEric i kamratkretsen blev kallad 'Porjus'.
Enligt föräldrarnas önskan blev jag under en tid hans privatlärare i tyska. De välgjorda skisser av framtida bilar och motorer, som han då i obevakade stunder ägnade sig åt – ja, de hade nog passat att sparas för framtiden.

CEG blev en skicklig bil- och motortecknare och livnärde sig på otroligt välgjorda konstruktionsskisser av bilars chassin och motorer, bl a i Teknikens Värld. Jag är inte klar över vilken utbildning han skaffade sig. Men hans skicklighet fick spridning efter hand.
Så blev hans lycka gjord, när han fick uppdraget att ge en samlad produktdesign åt det norska företaget Tandbergs tillverkning av TV och bandspelare. Det var i slutet på 60-talet, när han också mer eller mindre för skojs skull hjälpte MHS med Futura Black.
Senare stod Bang & Olufsen i tur för hans många gånger fräcka design.

CEG fick andra (välbetalda) uppdrag och det bar iväg till USA – förstås. Han passade på att där besöka Harrah's bilmuseum för att skriva en rapport därom till MHS, men jag minns inte om den verkligen publicerades.
Bland sporadiska vidare meddelanden om CEG's liv och leverne minns jag hur vi förvånades: plötsligt hade han en mäklarfirma på Hawaii. Men därifrån löpte livet vidare, det vet jag. Så småningom återvände han till Sverige - de sista åren i Malmö.

Gode vännen Tommy Hallberg tillhörde dem som han hörde av sig till – en gång i halvåret åẗminstone.
Men så uteblir samtalet - och ännu en, som var med från början, är inte med oss längre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar