En flyghistorisk insats!

När det gäller gamla flygplan finns det något som heter Svenskt Civilregister, som handlar om i tidiga luftfartsregister angivna plan (som alltså ej var militära).
I Svensk Flyghistorisk Förening har funnits en beundransvärd arbetsgrupp, som gjort en katalog över alla dessa flygplan från 1919 till våra dagar. Det har tagit många år – även att få tag i alla foton.

År 1983 var första delen, 1919-1947, klar att publicera (som ett specialnummer av föreningens tidskrift).

Sedan dess har nyare delar tillkommit, men Kornknarren – fylld av ungdomsupplevelser med de äldre planen – nöjer sig med en titt på den första delen.

Vid en konferens i Paris 1928 blev det bestämt vilka bokstäver, som (i forts) skulle representera respektive land. Vårt S blev då SE, varefter följde individuella bokstäver i ordning (3 st) för varje plan. År 1947 hade man hunnit till SE-AZZ. Bokstäverna Å, Ä och Ö hade inte använts.

I Svenskt Civilregister finns angivet förkortningen H för haveri. Hur haveriet gått till meddelas sällan. Men man kan läsa t ex ”Vid Orsa station”, ”På isen på Lule älv” eller ”Utanför Australiens kust” (!) osv.

Det kan också anges genom ett enda ord, t ex ”Sjönk”. Kanske hade det, fastän förankrat, tippat över och blivit ett vrak. Ibland klarade man sig dock med livet i behåll.
Under en tioårsperiod 1928-1938 registrerades 145 flygmaskiner i Sverige. Av dessa avfördes 75 efter haveri. Antalet timmar i luften varierade förstås, liksom antalet ägare och – framför allt – användningsområdet.

Ägarna kunde vara flygbolag för post eller passagerare – eller flygklubbar. Ibland ett halvdussin ägare, även privatpersoner, som passerade revy innan det avfördes. Ambulansflygningar i dåligt väder eller lugna nöjesturer i solsken - de gav verkligen olika odds!

Men ändå – allmänt sett, trots statistiken – flög man oförväget över skogar och fjäll, över stora vatten, i moln och regn trots den tidens mediokra navigeringsutrustning, kanske endast med kompassen som vägledning. Väderprognoserna var opålitliga och radioförbindelserna ofta urusla. Flygfält med landningsbanor (vanligen gräs-dito) var det ont om. Hjulställ på långsamma maskiner kunde visserligen medge nödlandning på vanliga fält. Men flottörer kändes säkrare. Sverige har åtminstone 50 tusen sjöar, som räcker för landning. Fick man problem, så var förhoppningsvis någon av dem inom synhåll. Om man inte flög på låg höjd, förstås.

I Svenskt Civilregister har man lyckats hitta och publicera foton på så gott som alla registrerade flygplan, där också det tilldelade numret kan observeras. Det förhöjer i hög grad registrets värde. Att bläddra i detta aktningsvärda verk ger ett otal fakta – men också spelrum för fantasins flykt till en försvunnen, äventyrlig värld.

Nu några mer eller mindre äventyrliga exempel!

Någon befinner sig i den öppna dörren på denna Northrop Delta, SE-ADI, som registrerades i april 1934, ägare AB Aerotransport, Stockholm, och döptes till "Halland".

Flög först som passagerarflygplan på sträckan Malmö-Göteborg, senare nattpost Stockholm-Malmö-Hannover. - - 1937 sålt till England, fick irakisk registrering (Irak var en del av Britt. Imperiet) som cover för att delta i Spanska inbördeskriget, där England inte deltog officiellt - bara med frivilliga.

Caudron Phalene, SE-AGN, registrerat 1937 av Autoropa AB i Malmö (som sålde Hudson på den tiden).

Efter danska ägare 1939-43 åter svenskregistrerat.

En seglivad maskin, men till slut, 1951, havererad "vid Bobygd". Möjligen avses Bobygden strax öster om Kungsbacka.

Bücker Student, SE-AHJ, registrerat 1938 på godset Sperlingsholm. Näste ägare, ett år senare, var T. Ohlsson, Rögle. Tidigare inlägget "Idoler utan kappor" (sökruta finns)  handlar bl a om klasskamraten och goda vännen Malin, som c:a 1950 gifte sig med "Trubba" Ohlsson på Rögle gods. Så det var kanske hennes svärfar, som ägde denna 'Student'. 

Har ännu inte forskat på T. Ohlsson men låter det bero tills vidare, eftersom det är/vore ett oväntat (och angenämt) sammanträffande. Smakar litet släktforskning, faktiskt. (Tråkigt om det inte stämmer.)

Senare ägdes planet av Halmstads Flygklubb, som lyckades åstadkomma ett haveri där i oktober 1950.

Sveriges första autogiro, Cierva C-19, SE-ADU, registrerades i mars 1934. Den tredje ägaren i ordningen var Rolf von Bahr, som kom att äga flera sådana och blev synonym med begreppet autogiro i Sverige. Deltog i många flyguppvisningar för att propagera för flygplanstypen. Havererade dock 1940 med denna sin första modell "i vatten" nära Falsterbo (egentligen en nödlandning).

Om autogiro.

En autogiro har ingen motordriven rotor. Allt bygger på den fart som den ordinarie motorn ger. Vid tillräcklig (förhållandevis låg) hastighet kommer rotorn igång och dess blad lyfter maskinen. Startsträckan är mindre än 100 meter, vilket gör autogiron mycket användbar. Sträckan för landning är bara hälften. Lägg märke till att vingar och roder finns på plats för stabilitet och styrning, till skillnad från en helikopter.

Vid ev motorstopp fortsätter rotorn att snurra och det går att sätta ned planet oskadat - dock helst inte i vatten.