Le Mans - en dygnslång biltävling

Det franska 24-timmarsloppet kördes för första gången 1923. Banan bestod till största delen av vanliga grusvägar, dammiga eller leriga beroende på vädret. Det dröjde inte många år, förrän prestige/pengar/nationalism och konstruktionsteam för de starkaste märkena tog överhanden. De skickligaste förarna blev legendariska.

Men i början kunde fartsugna deltagare, förstås medlemmar i någon bilklubb, anmäla sig med sina egna sportbilar.

Att byta förare under loppet var tillåtet. Men avbytarna hade svårt att nå hög status. Det var de stora namnen, som gällde - som vunnit flera tidigare tävlingar, både Le Mans och Grand Prix.

Segervisse Tim Birkin tuffar på i sin Bentley 4,5 litre.

 Året var 1930. Tyskarna kom med en 7-liters mecedesracer, körd av deras stora stjärna, Rudolf Caracciola. Britternas Bentley Club ställde upp med flera vagnar för säkerhets skull. Deras Tim Birkin hade slagit tyskarna flera gånger tidigare. Britter och tyskar hade dominerat tävlingen i flera år.

Fransmännen, trots att Le Mans ligger i Frankrike, ryckte på axlarna – varför delta, när utgången var given? Men några vagnar kom med till slut, liksom amerikanernas Stutz. Alfa Romeos enda deltagande vagn kördes av en britt. Det blev bara 18 deltagare sammanlagt - med märken som Talbot, Tracta, M.G. och en ensam Bugatti.

Caracciola och Birkin följdes åt i täten under nästan halva tiden. Varje gång Birkin körde om, fick han punktering! Det blev depåstopp och sedan ett jagande för att komma ikapp. Men varför? Caracciola hade ju samma däcksfabrikat.

Men så gick Carraciola i depå för ett laddningsfel. Trots alla försök till omstart måste Mercedes bryta. En spännande tvekamp var över.

Birkin med sin Bentley drog ned på farten för säkerhets skull (däcken!), men det hjälpte inte. Efter ett lagerfel var det över. En annan Bentley fick vevstaksbrott. Men britterna vann prestigeklassen i alla fall med två av de återstående från Bentley Club. Medelhastigheten var över 100 km/tim.

Heja England!

Men på fotot överst är nog Birkin övertygad om att han – och ingen annan – skall vinna!

  Monsieur Piazzoli har kört ett träningsvarv med sin SARA inför det första Le Mans år 1923. Föga anar han att han kommer att få bryta tävlingen, när strålkastarna slocknar mitt i natten. 

Madame Siko i sin vita overall har fått blommor och pris. Året är 1932 och det har tydligen gått bra för henne i sin Alfa Romeo 1750. Om hennes förestående olycka (1933) och mirakulösa räddning kan man läsa under Etikett Bilhistoria, om man orkar scrolla till 2013, juni 14 (men det kan det vara värt).

  Till sist – betr. förra inlägget: Vilket år handlar det om?

Enligt fotografen är svaret 1968. Modemedvetna, då som nu, strävade inte vidare med samma plagg året därpå. Frågan tillät tyvärr inte något närliggande svar. Vilket ju alla förstått.

Så vi gratulerar PER TÖÖRN, som, såvitt jag minns, inte var särskilt lastgammal det året – kanske dessutom med vilda pilkastningar i minnets kartotek.

Kornknarren tackar alla för visat intresse!