Stockcar - varför inte krockcar?

Stockcar – en häftig sport! Det tyckte man på 50-talet, när den som så mycket annat importerades från USA. Stock car syftar ju på bilar i ordinärt utförande. Sådana tävlingar fanns ju där. Tyvärr minns jag inte vad demoleringsvarianten (som på bilden) kallades over there. Men här kom stockcarbegreppet att avse tävlingsformen mera än bilarnas utförande. Påminner väl om Folkrace nuförtiden.

Det handlade om bilar med ram, som förstärktes, särskilt framtill. Förstås inga självbärande karosser! Det fanns förstås regler – ingen klassindelning, ett fåtal banvarv, ingen påskjutningshjälp, vrålkrocka så många som möjligt – och vinn! I samband med förstärkningsarbetet kunde karossens utseende ges en individuell särprägel. Publiken gladdes åt showmanship även beträffande utseendet.

En vinterbild, tydligen. Med sportvagnar???  Kanske fotot är från en vanlig rundbanetävling? Eller rent av från KAK:s vinter GP på (delvis) sjön Rämen i Värmland på 1930-talet? Åskådarmängden kan ju tyda på det.

Förarna hade samma nummer på sina bilar karriären igenom. Om det härrörde från det nummer man tilldelades i den allra första tävlingen, eller om man valde det själv, är tveksamt. Jag lärde senare i livet känna några, som kört dessa tävlingar. Men det var ju kanske 15 år efter tävlandet. Så när jag besökte tävlingarna, så var de ännu anonyma för mig. ”Jaså, var det du som var nummer nio!” kunde jag säga. Det var en välkänd Ford 32:a.

En av dem fick motorstopp med sin Plymouth 36:a i början på en av de större tävlingarna. Man fick ju meka själv om man kunde. Medan han jobbade under huven, smällde de övriga på varandra för fullt och decimerades snabbt. När han till slut klarat av felet, var det bara två (halvt sönderkörda) kvar. Han gav dom nådastöten – och vann tävlingen! Så var det faktiskt – men när motorstoppet upprepades i andra tävlingar, kom förstås regeln om starkt begränsad tid för startförsök på banan.

Det var mest robusta och okomplicerade bilar från 30-talet, som användes. När 30-talarna blev intressanta och kom med i hobbyn på 60-talet, var det många som gnisslade tänder över hur beståndet obarmhärtigt hade decimerats till publikens glada applåder!