Buick 1938 - för montering - tag motsatt ordning!

I Motorhistoriskt Magasin ha jag tidigare skrivit om min Buick Eight 1938, serie 41. Men det finns mera att skriva om denna bekväma långfärdsvagn.

Under kriget var många bilar uppallade, och behövde ju efteråt diverse reparationer för att bli körklara. Ofta krävdes en motoröversyn eller rentav en renovering för att så att säga komma tillbaka till ruta ett. I Motormännens Riksförbunds tidning Motor förekom vid upprepade tillfällen en annons om motorrenovering med kvalitet och garanti, införd av en firma, som hette Dixner. Där var alltid samma Buick 38:a avbildad med samma belåtna kund bredvid, dvs dess förste ägare.

Att jag många år senare skulle bli tredje ägare till den bilen – vem kunde ana det? Den blev nämligen plötsligt till salu privat i Västra Frölunda. Väl där på besök fick jag se bilen i ganska slitet omlackerat originalskick, men fullt körbar.

Sedan priset blivit fastställt, fick jag några månaders respit (hyggligt nog) för att kunna fixa kontant betalning och – kanske – garage.

När jag kom för att hämta bilen, såg den ut som på bilden nedan! Chockad undrade jag vad som hade skett. Jodå, all rost på karossen var åtgärdad, därav den strippade anblicken. Något blek såg jag framför mig allt som nu krävdes: lackering, ihopmontering och alla möjliga andra åtgärder, som naturligtvis skulle dyka upp efter hand.

Att jag inte tackade för mig och for hem igen – ja, det berodde på att det handlade om slutet på 70-talet. Det började bli tunnsått med gamla farbröder, som hade tröttnat på sina välvårdade 30-talare!

En chockerande överraskning - skulle hämta en körklar bil, ju!

Priset var detsamma – nu fick jag ju en bil utan rost! Och jag som hade tänkt besiktiga den och använda den som den sett ut vid förra besöket. Inget garage hade jag fått tag i heller! Och rymliga sådana var det ont om i Stockholm – och nu för tiden nästan omöjligt.

Men allting lyckades! Jag fick tag i ett perfekt, stort garage i en prästvilla i Bromma. Och på annat håll ett varmt, rymligt förråd för förvaring av allt som var avplockat, vilket som bekant tar större plats än man tror.

Bland mina motorböcker fanns tack och lov en original verkstads-handbok till Buick -38. Där redogörs noggrant för hur allt kan plockas isär i sina beståndsdelar. Sedan står det: ”För montering – tag motsatt ordning".  Åratal tillbaka hade jag också kommit över en ny originalförgasare.

Motorn var renoverad (som antytts ovan), och sedan dess hade bilen gått 12000 mil ytterligare. Motor och växellåda var det minsta problemet – däremot skulle förstås karossen inklusive alla lösa delar lackeras. Under isoleringen på bakluckans insida fanns den oblekta originallacken, som i modern version exakt överensstämde med (Buick) Riviera Charcoal 1964 - en behagligt grå nyans med antydan till metallic. En billackerare på Södermalm tog hand om jobbet. Sedan återstod som sagt monteringen, som jag faktiskt själv tog hand om.

Inredningen monterades tillbaka – den var okej, tyckte jag. Allt krom var intakt, men fick putsas mycket. Krängningshämmare m m till framvagnen tillverkades i en bekant verkstad och jag fick låna ett hörn av ett snickeri för att nytillverka bagagehyllan ovanför reservdäcket. Jag lät montera en elektrisk bensinpump mellan originalpumpen och motorn - att användas vid själva starten efter längre garagevistelse - en sak som jag rekommenderar veteranrenoverare. Bensinen rinner rakt igenom utan problem, när sedan originalpumpen tar över. Och man slipper köra startmotorn för att få fram bränsle – eller att ge supar i förgasaren!

Till MHS 15-årsjubileum 1980 var allt klappat och klart!

Bland mina tidigare bilar hade någon fått en hellackering eller ett motorbyte. Alla övriga (efter 1963) hade jag köpt i fint originalskick. Här däremot gjordes karossen efter köpet i ordning till ett åtminstone för mig godtagbart skick. Och monteringen hade jag fixat på egen hand – för första och enda gången!

Med den nya förgasaren rätt inställd drog den 1,3 liter per mil vid 85-90 kilometers fart. Bensinen var ju billigare 1980 än nu, så det blev några turer till Hälsingland - men även en ”upptäcktsresa” till värmländska Töcksfors nära gränsen till Norge. Där fann jag till slut den verkstad, som var avbildad på ett av mina vykort från 1933.

Så det blev en framgångsrik resa - som så många andra med denna bekväma Buick Special 1938. Och hela tiden kunde man njuta av den raka åttans potens och behagliga muller!