Hudson´s långslagiga sidventilsexa var en rekordmaskin under 50-talets första halva. T o m GM:s V-åttor fick stryk, åtminstone i början. Hornetmodellen låg i frontlinjen, men motorn var densamma i alla modellerna. Man lyckades inte förvalta aktierna från racerbanorna – märkets genomslag på marknaden borde ha varit högre, tycker jag. ”Hudsonlimpans” linjer snackar ju om fart, dessutom. Antagligen höll man fast för länge vid samma kaross och den bensinslukande sexan. På slutet blev märket uppköpt av Nash-Kelvinator..
Det händer ibland att man stöter på en artikel av det slag jag gillar mycket, nämligen en testrapport på en (t ex) 50-talare, där upplägget är detsamma som om det gällde en av dagens bilar. I brittiska motortidningar kan det faktiskt hända att man hittar sådan trevlig läsning.
För något år sedan fann jag en ”modern” bedömning av just Hudson Hornet med den kompetenta originalsexan under huven. Den brittiske motorjournalisten trodde att det handlade om en medioker modell - kunde det vara något annat, när den tycktes mindre intressant bland de brittiska bildiggarna? Men han blev allt mera imponerad och till slut nästan lyrisk, inte minst över fartresurserna (förstås).
Jag glömmer inte hans välformulerade slutord:
”If you are driving an XK or an SL and a Hornet is crowding your mirror – you had better move over.”
Till dem som läser detta och inte är så insatta i normal bilhysteri, skriver jag en ungefärlig svensk innebörd.
”Om du kör en (Jaguar) XK eller en (Mercedes) SL och en Hornet fyller upp din backspegel – så lär du flytta på dig.” Hur skulle det kunna låta idag? Kanske en Jaguar eller Mercedes mot en Dodge Viper? Roligt när man kan läsa en text av en entusiast för entusiaster.
Men såna är vi ju egentligen alla – vi som bloggar för (som vi hoppas) likasinnade! Även om en del tycker att vi är litet sent ute med tanke på allt som är skrotat, nedlagt, rivet, utslitet eller rena rama ruinen!
Mera om Hudson.
Hudson hade en rak sidventilsexa på 308 kubik, som 1949-51 gav 145 hkr. Från 1952 med två förgasare m m 170. Vid tävlingar med trimningssats 210, inte dåligt! 1951-1954 vann man runt 85 % av alla starter. Hudsons kaross 1949 var den första, där golvet låg lägre än sidobalken. ”Step down model”, sa man. Ram och kaross var förstärkta redan i original och tog snart sagt vilka smällar som helst. Påminner mig om den Lincoln (-53?), som körde hembränt i filmen ”Moonshine Highway” - 50-talets biljakter på topp: spritsmuggling på skogsvägar, FBI, en korrupt sheriff, litet kärlek och litet slagsmål – se den!
Åter till Hudson, som var lägre än samtida andra märken, men kupén var lika rymlig med det sänkta golvet. Bilens tyngdpunkt var låg och det hade stor betydelse på den tidens kurvbanor på grus eller lera – mera sällan belagda, konstigt nog.
Läste en insändare i en amerikansk tidning. Det var en som sålt sin Hudson 51:a och köpt en ny Olds med Rocket V8. Efter några år var Oldsen slutreparerad och såld, medan hans gamla Hudson (som han såg ibland) var lika intakt och lika kapabel som förut. Suck!
(bilder fr Google)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar