Nattorientering för veteraner - för 35 år sedan

Snart dags för start.     Foto: Per-Börje Elg

Motorhistoriska Sällskapets Nattorientering 1983 ägde rum i trakten av Grillby. nära Enköping.
Min pålitliga Buick Special 1938 skulle vi använda denna gång. Jag hade anmält oss alla tre, dvs även min kollega Bruno Smeddal och vännen Curt Fredriksson, som inte körde sin Auburn 1934 denna gång. Tillsammans lyckades vi knipa ett äventyrligt förstapris.

Det var mörkt, förstås, men mörkare än vanligt denna septemberkväll, eftersom regnet öste ned och vindarna närmade sig stormstyrka.  Antal startande ekipage var 45, varav 41 hamnade på resultatlistan. Vare sig de fyra övriga misslyckades eller fick maskinfel, så var de verkligen ursäktade. Rallyt gick på småvägar med mycket vatten och vi fick röja nedblåsta grenar ibland för att ta oss vidare. Det blev bruksbilskörning med en del strapatser, något som jag alltid gillat. Utöver att klara alla uppgifter längs vägen, gällde det naturligtvis att också lyckas hitta rätt.

Björn Wallmans Ford Fairlane Victoria 1956. Tryggt i regnet i en vacker bil.

De flesta var erfarna förare av äldre bilar, som varit med i klubben i många år. När jag idag läser deltagarlistan, så sörjer jag återigen dem som gått bort sedan dess. Inte minst de två som följde med mig i bilen denna kväll. Och båda bröderna (Bengt och Yngve) Olofsson, som ingick i arrangörskapet. Plus andra vänner på listan - en del från pionjärtiden.

 Kornknarren med vännerna Bruno och 'Curre Fredrik', som bär ett segrarpris, en tavla av konstnären Bertil Skarp (en DKW Cabriolet 1939). En pokal erövrades också. I bakgrunden den fyradörrars Buick 38:an.

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Var målet låg i det blöta beckmörkret hölls hemligt genom att man fick köra en femtedel i taget för att få en ny färdbeskrivning varje gång för nästa avsnitt. Möjligen var det ont om funktionärer - målet behövde då inte bemannas förrän på slutet. De fem olika slingorna kan man också se som en extra säkerhet. Man visste bättre var man skulle söka, om någon saknades inför nästa avsnitt.
Det fanns ju inga vardagsmobiler än, så det var alltid knepigt med nattorienteringar. Ett litet vågspel för arrangörerna, speciellt denna gång med tanke på vädret. Men allt löstes briljant. Menar Kornknarren i egenskap av gammal rallyarrangör.
Inte bara för att vi råkade vinna . . .

Äpplen - värda sitt pris!

Vädret var hyfsat i september 1983, åtminstone i Värmland.
Vi for till värmlandstorpet för att plocka äpplen, sonen Filip och jag.
Buick 38:an gav oss än en gång en angenäm resa - ca 70 mil T&R.
Det blev inte så billiga äpplen, precis.
Men som så många andra gånger tävlade resan med själva målet.

Tjust 1974

Tjust Motell
 - existerade 1960-2005. Konkursdrabbat köptes det av Naturkosmetikkompaniet för tillverkning och lager.
MEN därifrån startade år 1974 mhs-rallyt "46/56-svängen". Inledningen till Kornknarrens deltagande (skriv Kerstins Rover 90 i sökrutan) har redan publicerats på denna blogg. Där står det om inköpet av den brittiska Rovern i fint originalskick. Det var alldeles innan rallyt.
Efter viss vånda hade mhs 1972 skapat ett hem för bilar 1946-56 och deras ägare. Nu hade två år gått och det var dags för det tredje rallyt för dessa original(obs!)-bilar. För ombyggda/ändrade fanns/finns det andra klubbar.
Fotona från starten visar ett representativt urval av aktuella modeller, några kanske inte så lätta att känna igen från den plats, där fotografen stått.

Den näst nedersta bilden är en repris.

Dessa första år av utökning av klubbens acceptans gav samma "go" som de första åren av 30-talets dominans. 1970-talet blev ett harmoniskt decennium, där klubben koncentrerade sig på två fina rallyn (alltså även Lopp 30) per år plus en starkt växande Motorhistorisk Marknad.
Mycket kvalitetsarbete kunde läggas på dessa tre evenemang, som successivt blev allt bättre. Tioårsjubiléet med över 200 fordon och 400 personer vid banketten - vilken eufori!
Nästa 'ryck' blev de två stora rallyna för (främst) lastbilar.

De fem stabila evenemangen har efter hand utökats - för 2018 till 15 stycken!  Hoppas verkligen att rallykommittéerna har den ork som behövs . . . 
Nu vänder man sig till allt modernare bilar, bara 20 år gamla, dvs bilar som ännu tillhör vardagstrafiken och är fulla av elektronik. Veteranbil har blivit ett diffust begrepp.
Vart det ska ta vägen må framtiden utvisa. Men jag har mina dubier.

Meddelanden till (delar av) allmänheten

David Batra, välkänd skådespelare och komiker, har - med bistånd av vännerna Engström, Thörn och Torén - gett ut böcker med samlade 'lappar', som på olika sätt vill göra just dig uppmärksam på ett och annat.
Man borde inte sträckläsa dessa böcker, även om det är svårt att låta bli. I stället kan de vara humörhöjare att bläddra i av och till. Man minns ju inte allt, så en repris gör god nytta.
År 2010 kom "Det här var ju tråkigt" med över hundra exempel. Finns den inte i din bokhandel, så rusa till närmaste antikvariat! Och på internätet finns den förstås.
Kornknarren visar här tre goda exempel!

Törs man köra förbi en sån här skylt??

Sanering av tvättstugan? Det är frågan.

Ses vi på torsdag?

Stort jippo i Inverness

Inverness, en stad i norra Skottland, där floden Ness mynnar i Nordsjön. 
Senare delen av 50-talet. 

En inte så särskilt varm dag att döma av ytterkläder och huvudbonader på nästan alla. Stort intresse, mycket folk - någon sorts nationalsport?
Ett gåtfullt scenario!  (klicka på bilden för större format!)
Skall det bli prisutdelning? En antydan syns till höger. 
En större täckt (Bedford?)lastbil med högtalare åt alla håll nära tälten till vänster. Det syns några US Cars till höger, men för övrigt är nog alla av brittiskt fabrikat.
En Jaguar Mark V får acceptera, att ägaren (förhoppningsvis!) plus god vän sitter på taket (litet t h om mitten på bilden).
Betydligt närmare fotografen står två inhemska woodies, sällsynta bilar idag.
Stora tält, några för öl och kanske även för en slurk whisky.

Apropå alla bilarna må nämnas att promilletoleransen i Storbritannien har legat högre än här. Att på landsorten köra hem från puben betraktades som naturligt. När jag körde bil i England 1952 (en hyrd Austin) och beställde en läsk på en pub intill stora vägen förbi Weston-Super-Mare, sågs det med förvåning.
WSM ligger på västra sidan (av England, alltså), turistbetonat, med en del badstränder. Men det var brant ned till vattnet, så de flesta solbadade bara där uppe och på brittiskt vis. Dvs med något uppdragna kjolar resp långbyxor, uppkavlade ärmar och ibland uppknäppta skjortor.

Då hade vi ju vänstertrafik även i Sverige, så det var odramatiskt att köra, även om bilarna var högerstyrda. Men ibland blev vägarna trefiliga, där mittenfilen var menad för omkörning. Den som snabbast påbörjade en sådan, tvingade därigenom de mötande att avstå. Om hela sträckan var överblick-bar, så okej, men ibland var så inte fallet. Då var det meningen att man vid möte (just då!!!) skulle in i någon förmodad lucka till vänster. Det kändes inte så säkert, men trafiken var faktiskt rätt gles utanför städerna - men ändå långsam.
Det var också en idyllisk tid med stor hjälpsamhet trafikanter emellan.  

Mitt boende låg i en förort till Birmingham. En kväll var smog'en så tät, att nästa morgon var det många som inte visste var de lämnat bilen, när de med stort jämnmod (och vana) givit upp och fortsatt till fots.

Reliant - en brittisk karossbyggare

Med en förfluten tillverkning av 3-hjulingar är Reliant numera mest känt för sina ombyggda bilar under åren 1964-86. Det handlar om glasfiberkarosser på chassin av kända fabrikat, vanligen med trimmade/uppgraderade motorer. Bilarna blev lättare, snabbare - och dyrare.
Samtliga exemplar fick heta Scimitar plus modellbeteckning, t ex GT, SS etc. En av modellerna, en GT-modell med Ford som underlag, sägs ha påverkat formgivningen på trendiga nya bilar, tex Volvo P 1800 ES.

Här en SCIMITAR All Purpose Sedan (där purpose betyder ung. ändamål) med Chrysler New Yorker 1959 som grund - även V8-motorn, som presterade 350 hkr.
Ett försök till en mera graciös variant med Special Styling - inte minst fronten.
Det här exemplaret hamnade till slut på Harrah's (numera Holiday Inn's) museum i Reno, Nevada.

Mest kollade inlägg - nästan två år sedan sist

Intressant - åtminstone för egen del - att se, vilka inlägg som i nutid har rönt störst uppmärksamhet sedan bloggens start år 2011, dvs om man avser flest "besökare".  Senaste publicerade kollen var i mars 2015.
Det handlar om de främsta tio.

"En Buick i Norrtälje" hade 2015 hamnat mycket högt - ett då endast tre månader gammalt inlägg. Det har sedan dess dragit ifrån rejält och har nu fyra gånger fler besökare än dagens tvåa. Anmärkningsvärt, kanske, att detta korta inlägg fortfarande är nr 1. Dock ett bra foto och en bilmodell som genom Google kan visas upp för intresserade klickare. Fotot råkar finnas här på bloggen, som tillgodogör sig uppmärksamheten.

 Plac. nr 1.
En Buick i Norrtälje
Bortåt 3000 besök på detta inlägg!

 Nr  2
Bilskrotsbilder
Har sedan 2015 bytt plats med Hudson nedan.

   
 Nr  3
Ett citat som ger en story - om Hudson Hornet

Om Hudson-limpan. Även som legendarisk tävlingsbil.

Nr  4
Ingeborgs liv och leverne
Från barn till farmor/mormor.
Om Kornknarrens goda moder.
Bara ett år gammalt - har klättrat snabbt.

 
Nr  5
Rallypaus
Buick 37:an och gänget vilar sig.
Fanns inte med på listan förra gången, men har poppat upp på sistone.











Därefter finner vi fem inlägg med i stort sett samma antal besökare. 
Lasse Dérantz - en ovanlig personlighet (2015 på plats 10)
Mercedes 170 S - en förfinad arbetshäst (2015 på plats 4)
Oförklarliga händelser (från 2012, ny på listan)
Imperial 1958 (2015 på plats 5)
Packardmöte 1984 (från 2014, ny på listan)
  
De som har lämnat listans tio främsta är Att studera i Karlstad - förr,
Duesenbergannonsanalys,  Extravaganza och Hur retro är du? Hur omodern? 
Besökare, som vill kolla inläggen, kan skriva den understrukna titeln i sökrutan i spalten till höger.
- och vips . . . !

Kornknarren föreslår

Inlägget 2014-02-04 inkluderade ett tillägg om en möjlighet att öka det privata bruket av vår flagga. Den skulle kunna levereras i olika versioner, som visade vad man mest uppskattade hos fosterlandet. Tyvärr har detta inte gjort något avtryck vare sig i den offentliga debatten eller hos flaggfabrikanterna.

Men Kornknarren strävar på och kommer in på ett helt annat område.
Vilken skillnad kan det vara mellan bl a knälederna och nyckelbenen på personer, som är under resp. över 18 år? Det handlar alltså om kontroll av immigranter, som söker asyl och som saknar bevis på uppnådd ålder. De som sorteras till den lägre åldern räknas som barn och får en mera omhändertagande behandling och läget för ett eventuellt uppehållstillstånd är gynnsammare.
Debatten om hur tillförlitliga mätningarna är, har pågått i mer än ett halvår.

Kornknarrens förslag är enkelt och radikalt: sätt åldersgränsen till 9 år!
Den omedelbara invändningen är givetvis att man bara flyttar problemet - det kan ju vara lika svårt att mäta dessa skillnader mellan en nioåring och en tioåring. MEN där kan man vara generös och acceptera tveksamma fall ända upp till 12, max 14 år.
Går vi längre och hamnar på eventuella fall på 15 år eller mera - ja, då måste det väl till en urusel (rätts)medicinare, som inte kan leverera en urskiljande mätning. Kroppslängd ger här också ett gott bidrag till bedömningen.
Att äldre tonåringar hålls utanför begreppet barn rimmar ganska bra med läget i de länder som de flesta kommer ifrån. Där axlas vuxenrollen mycket tidigare än i vårt land. Eventuella utbildade s k 'barnsoldater' i övre tonåren kommer heller inte att beblandas med yngre barn, vilket är ett plus.

Kornknarrens förslag skulle innebära en lättnad för våra myndigheter, som för närvarande arbetar i en obehaglig gråzon. Förslaget står sig gott, oberoende av antalet, som kan variera från år till år.

          
I brist på relevanta foton av nyanlända barn, får dessa nioåringar duga, fint klädda inför fotografen.

Klicka på bilderna för större format!

Att dessa svenska barnsoldater, 17 år gamla, skulle kunna betraktas som nio-(eller ens tolv-)åringar är uteslutet.

Kornknarrens gamla skissblock

Ett gammalt skissblock dök upp.

Under militärtjänstgöringen 1947-49 (värnplikt, plutonchefsskola, kadettskola), behandlad i en serie inlägg okt/nov 2014, var vid så gott som alla övningar ett kartfodral med axelrem ett måste. Dess inre format ungefär mellan A5 och A4.
Där fanns utrymme för ett litet skissblock.

Under den heta sommaren 1947 var rasterna många. De flesta av oss utvecklade en ny färdighet, nämligen att direkt på marken omedelbart falla i sömn (under 10 minuter) för att raskt komma på fötter vid kommandot "Rast upphör!" - med tonvikt på sista stavelsen, förstås.

Men ibland gavs ändå tillfälle till litet skissande - alltid med blyerts och därför ibland litet vaga i konturerna idag. På de flesta 'verken' syns signaturen GD -47 och alla är från denna heta värnpliktssommar.
Inga direkta förlagor, bara ur minnet eller ur fantasin.
Ett litet urval får ge en kavalkad!

Tveksamt, men skall nog föreställa gråsparvar.

Växtens buskiga, okända identitet överlämnas till betraktaren.

Ett försök till det som kallas stilleben. Sådana tändsticksaskar fanns att köpa, har jag för mig.

Minns inte om det föreställer någon bekant. Flera ansikten ur fantasin finns i blocket.

En äldre halvbror var maskinist i svenska flottan. Kanske inspiration därav. Han får nog ett eget inlägg vad det lider.

Den 19/6 2016 ett inlägg på denna blogg om de stora segelfartygen. Det intresset grundades tidigt!

Brittiska jakt- och attackplanet Mosquito, med flygkropp och vingar av trä, särskilt känt för det lyckade anfallet mot Gestapos byggnader i Köpenhamn.

Efter lågsniff över Danmark användes planets specialitet, precisionsbombning, så att endast vissa delar av byggnaderna skadades, så att fångarna klarade sig ut genom en raserad yttervägg och kunde fly. Piloterna hade studerat exakt uppbyggda modeller innan raiden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skall väl föreställa en av motorerna på Mosquito'n.

U.S. Republic P-47 Thunderbolt var en annan favorit. Två raka sexor i twin six-montage gav 2600 hkr! Enorm eldkapacitet och en ev. bomblast på 1200 kg. Maxhastigheten var 700 km/tim och operativ höjd var över 11000 m.

 

Ett ev intresse för gamla bilar år 1947 hade inte passat in! Det stora kriget var över, FN skulle garantera att inga krig någonsin mera skulle utkämpas. Krigets effekt på vårt land minimerades. Ransoneringar och gengasdrift m m försvann.
Alla blickade framåt . . . knappast bakåt.
 

Inför 2018

Att i förväg kunna orientera sig om en tänkbar utveckling tycks bli allt viktigare - det gäller i stort sett allt.
Det dräller av prognoser om vädret, aktiefonder, bostäder, bränslepriser, elpriser osv - och mera personligt om hälsan, både själslig och kroppslig.
Och i större skala om förhållandet mellan länder och folk.

I allt detta brus får man leta fram sin egen förmåga till förutseende. De flesta av oss kan se in i framtiden åtminstone några sekunder eller rentav minuter.
Det räddar vår dagliga tillvaro, även om vissa saker är svåra att förutse.
Som på bilden!  (ur tidningen Larson) 

Kornknarren hoppas behålla sin siarförmåga under 2018 - och önskar alla bloggbesökare detsamma.

GOTT  NYTT  ÅR!