måndag 29 oktober 2018

Kornknarren - uppkopplad men kritisk

 
J35 Draken, mindre känslig för hackare!

 I två inlägg i augusti 2015 har här behandlats svagheten i hela landets allt mer fullständiga uppkoppling till internet. Inte minst vårt försvar är utsatt för detta - exponerat och lätt att "hacka", som det heter. Det här har man börjat förstå och därmed ligga på egna system utanför 'nätet'.
Men, som Tomas Augustsson skriver i Näringsliv, det finns andra vägar för obehöriga att ta sig in;
" . . . . bland annat genom militärens radar, radio, datakontakter på vapnen för deras underhåll, vapendelar som hackats redan hos underleverantören - eller via militärernas personliga elektronik som mobiler och uppkopplade armbandsur. 
Det kan gälla syretillförseln till stridspiloter, inriktning av robotar eller helt enkelt sätta på eller stänga av hela system..
Man måste ta det här på otroligt stort allvar . . . "
För att undgå påverkan i skärpt läge borde det finnas ett antal elektronikbefriade stabsbilar av äldre typ (Buick -56?) klara att användas - med radiosändare för info dem emellan. Åtminstone skulle det gå bra en kortare tid.

Det är bekant att ryssarna ligger före, när det gäller att hacka andra länders uppkopplingar och driftsystem. Det lär vara minst tusen anställda, som har som sin uppgift att vidareutveckla denna förmåga. Med vilken avsikt sysslar man med Sverige? Någon nervositet för ett anfall från oss med vår klena militära förmåga känner man väl knappast. Nervositeten ligger väl mera hos oss, kan man tänka.

Hur många av de våra jobbar med att leta efter dessa fientliga koder - naturligtvis från vem det än kommer? Kan det vara ett dussin? Att mota allt detta är förstås inte lätt. 
Men låt oss hoppas att dessa (tolv?) briljanta hjärnor ändå lyckas åstadkomma motorstopp på de stridsflygplan, som anfaller vårt land. Och ser till att planens robotar sprängs innan de avfyras.
Det är ett mycket billigare och effektivare försvar än det luftvärnssystem som vi just beställt . . .

NTNHA, dvs Nu Till Något Helt Annat.
Vår familjebil, vår snabba, bekväma laståsna 2009 Opel Vectra Kombi (23000 mil) är såld efter bortåt fem års användning. Vi har återgått till privatleasing som under åren 2000-2008. 
Även denna gång en VW Polo - nu med automatvxlåda. 
Det är psykologiskt rogivande att inte behöva tänka på dyra slitagefel eller på att garantin på elektroniken känns överskriden med minst hundra år. Den senaste Polon (som vi köpte loss) var till stor del en bil som man alltsedan tidigare tyckte var just det. Men den nya är helt enkelt en dator på fyra hjul!

Axet är också datoriserat, verkar det som - det liknar en gammal Porsches - och däcken river loss om man inte passar sig och det är ändå utan att 'sportläget' är inställt.
Baksätets ryggstöd kan fällas framåt utan att man tar bort nackstöden och bagagegolvet kan också sänkas tio cm, om nödvändigt - båda nyheter jämfört med för tio år sedan.

Och mobiltelefonen är så handsfree den kan vara. Det inkommande ringer "från bilen" även om jag har den i fickan.

 Instruktionsboken är som en bibel och dessutom finns en bok som heter "Infotainment" och behandlar allt som kan göras med alla touch-symboler, knappar och reglage, även på ratten.
Det finns en 'stopandgo'-funktion, dvs stannar bilen så stannar motorn.
 Om man lättar på bromspedalen, startar motorn, men det är svårt att undvika ett litet ryck trots automatlådan. Jag avaktiverar vanligen denna funktion (tänkt att vara bränslebesparande). Annars många gånger vid färd i Stockholm, minsann. Minsta flytt på någon meter i en kö räcker för (om)start.
Kan undra vilken legering som svänghjulet har - och bendixdrevet! En månad här motsvarar väl ett år på landsbygden.

Vi har just slängt en massa äpplen. Varsågod! Här finns inga dolda skyttar.               

1 kommentar:

  1. Riktig snygg vagn! Polo har snart vuxit i kapp Golf.

    SvaraRadera