Oillustrerad semesterläsning om bilresor - då

Den stora förändringen kom under 1960-talet. Ens bruksbilar ingick plötsligt i grundvalen för den spirande – men snart för fullt växande veteranbilshobbyn. Vi som hade kört äldre bilar bara för att vi tyckte om dem eller inte hade råd till annat – vi var redan vana vid dessa bilar efter alla bruksbilsår.

Det kändes naturligt att fortsätta köra efter samma filosofi. Det innebar att inte dra sig för längre resor, exempelvis att besöka likasinnade på många mils avstånd – och detta naturligtvis oberoende av årstid och väderlek. Det maskinella skicket blev därför viktigare för oss än fräsch lack och fint krom. Men de flesta av oss hade köpt fina originalbilar av äldre ägare, som slutat köra, så det välvårdade kom liksom med i köpet ’av sig sjelf’.

I Kornknarrens krets fanns åtminstone fem, sex personer med samma inställning och bakgrund. Ibland gjorde vi sällskap på våra resor.

Någon ringde till en vän: ”Jag tycker vi sticker till Småland med våra bilar och ligger över någon natt – och prövar alla slingriga vägar, som vi stöter på.”

Sådant förekommer väl knappast nu för tiden - inte med de äldre bilarna och inte med de moderna heller, tror jag.

Av Kornknarrens äldre bilar som använts som bruksbilar 1957-65 – har nedanstående fått egna inlägg tidigare i denna blogg – eller åtminstone omnämnts flera gånger.

1957 MB 170 S -50     1958 VW -51       1959 Buick -39 Conv

1960 De Soto -47       1961 Jaguar -51   1963 M.G. Magnette -56

1964 La Salle -37       1965 MB -38 Cabr

Under 60-talet kom veteranhobbyn in i bilden mera allmänt. Men allt fortsatte i stort sett som förut - fram till de billiga försäkringarnas intåg med sina krav på garage, körsträcka och allmänt gott skick. 
Många bilar blev det - se ”lista över bilar jag ägt” upptill i bloggens högerspalt (även om den inte är komplett).

Nedan ges ett urval av bilar, som kördes på längre resor – någon gång eller ofta. Men de flesta kördes mest i Stockholm/Mälardalen.

Låt oss börja med en resa till Sydtyskland 1966. Bilen var en Mercedes 180 1956 med drygt 50 hästars sidventilmotor. Efter en översyn av dess ventilsystem kom jag iväg till min kompis i Düsseldorf som ett av målen. Förbrukningen av motorolja var irriterande hög, om man försökte köra fortare än vad långtradarna gjorde. Men det blev efter Düsseldorf även Stuttgart med Mercedes-muséet (skildrat 2015, sept 9, enligt arkivet i högerspalten).

När jag väl var hemma igen, såldes bilen fortare än kvickt. Puh!

1968 ägde jag en hyfsad MB 219 1957 med stort soltak. Somrarna på den tiden bestod för min del då och då av s k frivillig befälsutbildning. Den lägsta officersgraden, fänrik, nåddes efter Kadettskolan på Karlberg. Repetitionsövningar hölls vart fjärde år därefter. Utan kurser däremellan hoppade man ner till underofficer vid nästa repövning. Och vidare neråt för varje gång. Tjänsten (med rum på stan) och bekvämligheten på off-mässen, den goda maten – allt var bättre med högre grad.
 

Om man utökade kurstiden kunde man (efter några veckor varje sommar) nå löjtnants grad – och till slut även bli kapten, dvs bara i händelse av krig.

Vid en sådan kurs fick min 219 följa med till det vanliga utbildningslägret intill badorten Tylösand, nära Halmstad. Arbetstiden tillät frekventa besök på badstranden och – om man hade råd – även besök på hotellrestaurangen, som än idag heter Tylöhus. Någon gång var jag där. Vid ett tillfälle satt Povel Ramel och Martin Ljung vid bordet bredvid. Deras tältrevy hade nått Halmstad. Verkade trötta och tysta, minns jag. Funderade på att presentera mig och dra en rolig värmlandshistoria för dem . . .  
Officersmässen på I 16 i Halmstad hade gallrat ut två fantastiska gamla läderfåtöljer, minns jag. På sikt skulle de kanske stoppas om och renoveras. Jag lyckades köpa loss den ena och lämnade den för nämnda åtgärder till en möbelman i staden.
När kursen var slut, var fåtöljen klar och följde med till Stockholm, placerad i kupén på Mersan med soltaket öppet, väl förpackad. Det var enda möjligheten. Med en annan MB-modell hade det fått bli SJ eller tradare. Tack, Daimler-Benz, ni tänkte på allt redan då.

Vintern 1970 ägde jag en Chevrolet 1954, fyradörrars. Under sportlovet skulle familjen åka till fjälls och bo på ett pensionat i Åre. Naturligtvis blev det förskräckligt kallt. Turistbussarna gick på tomgång hela dygnen, ett ständigt muller i samhället. Jag lyckades få bilen inomhus i en tvätthall om natten, men vid 08-tiden måste bilen ut. Det blev tidiga morgnar, men det var det värt. Man hade hyrt in militära Volvo terrängbilar, s k Valpar, som fraktade folk halvvägs upp på berget, varifrån man kunde åka utför eller ta skidliftar vidare uppåt Åreskutan. Vi hade gammaldags, kraftiga snökedjor med oss. Med dessa påsatta följde vi Valparna uppför. Så vi slapp köa för dessa och kunde också susa direkt hem till pensionatet, när vi ville. Inte någon annan bil än vår mäktade med denna utmaning.

Avslutningsvis vill jag berätta om EAE 500, en MB 230 1966. Den sista Mersan med de äkta fenorna. Fabriken hade klämt in den potenta 230-sexan i 200-karossens motorrum. Trångt blev det, men karossen var lättare än S-modellernas med bättre ax och allmän snabbhet som följd.
 

Året var 1973 och med vännen Kurt Kramer ställdes kursen för 230:an till en veteranbilsauktion i Danmark, mest av nyfikenhet. Vi blev intresserade av en Buick Roadmaster Sedan 1939 – modellen med de stilvidrigt påklistrade reservdäcken i framskärmarna. Även en halvracer av märket Frazer-Nash var i fint skick.

Men inga bilar fick provköras, vilket gjorde att vi avstod. Åtminstone den sistnämnda var nog ett fynd, för slutbuden blev inte särskilt höga.

Under 70-talet blev det en del resor med Cheva -52/Värmland,  Cheva -55 V8/Värmland och Olds -56/Sälen.

Under 80-talet mest Buick -38/Värmland, Dalarna, Hälsingland,  VW 1303S/Sydsverige,  Peugeot 203 -54 /Värmland och Trelleborg (av alla ställen) och Rover 90 -54/Sydsverige (bl a till MHS-Svängen i Skåne).

Återigen en undring: körs det på detta sätt över Sverige ens med de moderna veteranerna? UTAN att det handlar om en marknad?
 

Eller åtminstone en kortare retroutflykt med några bilar?
Skogsglänta, matsäck, underlag och gamla historier från tiden med förgasare och äkta reservdäck . . .