En brant backe som test

Ransom Eli Olds testar sin nya Oldsmobile-modell år 1901. Det uppsvängda frontstycket blev kännemärket på modellen, som redan från början kallades för Curved Dash Runabout.

Som alla vet betyder dash(board) instrumentbräda. Men det var förstås inte många instrument på den tiden.

Modellen fanns kvar några år och blev en storsäljare. Det skulle enligt Ransom vara en bil för den vanlige bilisten som inte var särskilt förmögen. Det blev det också – Olds blev klar med sin prototyp några veckor innan Henry Ford visade upp sin föregångare till T-Forden. Men senare, när Ford kom med det första ’löpande bandet’, drog han snabbt ifrån. 

Oldsmobile Curved Dash var driftsäker, vilket kvarstod även sedan Ransom Olds 1904 hoppat av företaget för att syssla med egna konstruktioner (även elbilar). GM köpte Olds Motor Works 1908. Men då hade han redan obekymrat dragit igång en ny, egen tillverkning. 

Reo Royale 1931. Foto från MHS’ utställning i Västerås i slutet av 60-talet.  Två dagars hällregn gav få besökare trots att det var inomhus.

Namnet Oldsmobile tillhörde inte honom längre, så det nya fabrikatet fick heta REO (skrivs också Reo).  Det bygger som synes på hans initialer. Kulmen blev hans lyxbil Reo Royale, som kom 1931 och tillverkades under några år. Det lär ha varit den första bil, där prov med vindtunnel förekommit i samband med karossutformningen. Fast det tror man kanske inte, när man ser den belamrade fronten.

Ransom E Olds hade börjat med andra konstruktioner redan på 1890-talet, bl a ångmaskiner, även för bilar. Den första bil, som exporterades från USA överhuvud taget, var en av Olds' ångbilar – till Indien 1892. Han räknas som den amerikanska bilindustrins fader – även om man vanligen tänker på Ford i detta sammanhang.

Oldsmobile Curved Dash Runabout hade en kaross av trä, styrdes med spak i stället för ratt, hade träekerhjul med gummidäck och en pedalbroms på planetväxellådans axel. Bilen var kedjedriven, så om kedjan brast, fanns inga bromsar alls. Motorn var liggande, encylindrig, med fallförgasare av mässing och  placerad mitt under karossen. Den gav fem hästkrafter och en toppfart av 32 km/tim.

Ett antal prototyper försvann vid en eldsvåda, så det var en tillfällighet (!) att just den här bilen kom i produktion. Efter bilutställningen 1901, hade hundratals order tecknats. Men motorfabriken brann också upp, så Olds tvingades till att börja med att köpa motorerna från Dodge. Det blev på så vis första gången, då inte allt tillverkades i egna fabriker.

                                 

Oldmobiles sista leverans från bandet var i april 2004 – efter 106 år.

REO som personbil dog 1936. Men lastbilarna fortsatte (uppköpta) under namnet White och senare Diamond-Reo t o m 1974. Då kom den slutliga konkursen.