Ford V8 Pilot - en litet ovanlig engelsman

Brittiska Fords efterkrigsversion av U.S. Ford V8, bortsett från den första serien, var försedd med den beprövade '85-hästarn' som här var extra pigg med bokförda 90 hkr. Till utseendet mest lik amerikanska Ford 35-36 men lägre och allmänt trivsammare. Fjädringen byggde som förut på stela axlar, men vägegenskaperna var bättre. Det gick att köra fort även på kurviga vägar. Såvitt jag minns användes den i England som polisbil. 
Bromsarna var hydrauliska framtill och mekaniska baktill - en inte ovanlig brittisk lösning. Produktionen varade 1947-51.

Minns en heldag med Piloten år 1950. När min fars bil stod på verkstad för exempelvis bromsrenovering eller kannringsbyte, vilket tog någon dag, fick han under tiden en ersättningsbil, som jag alltid såg till att få bekanta mig med.
Ett positivt grusvägsminne, som verkligen lever kvar.
Grusvägarna sköttes av kraftiga vägskrapor, som man ofta mötte eller tog sig förbi. Jag kommer fortfarande ihåg vilka vägar vi unga använde som testbanor. Att idag pröva en gammal, dåligt underhållen, grusväg är inte detsamma - kanske med en modern bil dessutom.

Den mjuka fjädringen på de flesta US cars efter kriget hade man hunnit vänja sig vid - och bortse från. Lutandet i kurvorna tycktes illavarslande, särskilt för vagnar av fabrikat GM. Men det gick bra att bakhjulssladda ändå, även om lutningen överraskade i början.
Med Ford Pilot var man tillbaka till den mera stumma fjädringen och allt kändes stabilt och tryggt. Dagens förfinade vägsäkerhet med suveräna stötdämpare och dito väghållning fanns ju inte än.
Så allt skall ses i ljuset av alla snabba och vägsäkra bilar, som producerats sedan dess. 
Vad visste vi om dagens Clio, Superb eller Civic? Eller ens fenmersorna för den delen. Och det var tio år kvar till Volvo B18.

Andra ersättningsbilar jag minns var Volvo 1939 och Volvo PV 1951. 
Att köra en spritt ny Pilot idag skulle vara mycket trevligt - men helst på grusvägar!

En del av hyllan över skrivbordet har en etikett. Där står 'Månadens bil' och just nu tronar där en Ford V8 Pilot i skala 1:43. 
Minnen, minnen . . .

2017 diverse - del 4

Josefin, som kör BMW och HD (skriv "Hänt i veckan 2" i sökrutan) jobbar heltid på ett företag, som tillverkar stora reklamsjok som täcker kanske en hel vägg på en byggnad (arbetsplatsen är en hangar!) och som får beställningar från USA ibland - hon har därför inte tid till några (lika!) stora egna verk i konstens värld. Men ibland blir ändå något fullbordat. Så vi for ner till hennes tillfälliga utställning på Länsmansgården i Åkersberga. Virkade tavlor och serier med olika tryck fick vi se.

 

- Jag ser inga röda "såld"-märken, sa jag. Har du inte sålt några?
- Jovisst har jag det, men jag hänger upp nya på deras plats, sa hon.  
- Så bra! Hur som helst så tycker jag bäst om vikingaskeppet. Man är väl historiker!

Vi besökte det privata konstmuséet Artipelag på Värmdö, nära Gustavsberg.

Jag tyckte själva byggnaden var ett konstverk i sig, mycket påkostad.
Fin utsikt från en altan också. 
Någon tycks förbereda ett livsfarligt hopp - men det blir liksom inte av . . .

(Kan bli fler foton vad det lider.)

Vi har en extra dörrmatta, som ger våra gäster litet uppbackning. Det kan bäst översättas med "Hej snygging". När man själv kommer hem, blir man litet gladare, faktiskt, trots att man vet att den ligger där. Man fäster sig vid hälsningen - och avstår från spegeln.

Slut.

Diverse - del 3

Barnbarnet Tore bygger sin egen värld helt oberoende av dystra SMHI.

Entrén behövde en förnyelse efter tretton år. Det lilla räcket, omsett och nymålat, skall på plats.

4,2 meters virke anskaffades i omgångar. Tyvärr ingen dragkrok på denna bil. Men årsvis sett är det förstås glest mellan sådana transporter.

En taklagsbukett - eller vad man skall kalla den. Klart för ytterligare dussinet år, minst.

Trappstegen till minibalkongen blev också pånyttfödda.

Alltid något på gång hos gamle vännen Sven Karlsson. Här är senaste objektet, Amazon Combi, reparerad och uppiffad till hyfsat bruksskick, nu besiktigad. 

2017 - diverse - del 2

Det är ganska gott om hästar i området. Den gamla gården bredvid har också inhyrda hästar för stall och bete. Ibland återanvänds gamla vagnar, där barn och vuxna kan få sig en åktur. Vi är också vana vid att ägaren tar ut dem till bete, cyklande med ett grepp i grimman på hästen som travar bredvid.
Rofyllt är det, trots att hästarna får fnatt ibland och hämningslöst galopperar hit och dit över gärdet.

 Det var bilutställning på Långnäs, dvs Bollnäs festplats. Här en Ford T racer från 1919. Det fanns tuffa topplock som tillbehör och annat som samverkade för mera kraft. En boat tail-modell var denna också, minsann.
En del jippon var det också. Man kunde t ex gissa/uppskatta den tid (sekunder?minuter?) det skulle ta för en bilmotor att utan olja och vatten köras på högt varv, tills den skar ihop. Eller: hur långt kommer man ute på vattnet med en snöskoter i full fart?

Bilutställningen klarade sig utan regn, men annars var (regn)molnspaningen ett så gott som ständigt inslag.

Man försakade inte solen, när det blev en del innejobb. Vi tog bort innertakets tråkiga, vita plattor. OCH all papp plus ett par hundra nubb! Brädorna måste ha varit golv en gång, tror vi. Här börjar grundmålningen.

Regniga dagar ibland är okej för Selma, som gillar att rita och måla.  

April till september 2017 (diverse) del 1

Snöfallet börjar - och dystert mörkt är det i Solna den 15 april.

Trodde det var drivremmen som slirade, men det var generatorn, som gett upp. Tog oss med möda (E4) från motorvägen upp till Gävlebro. Bärgning (var det 20 år sen sist?) till verkstad i Gävle. Gamle vännen Sven Karlsson var turligt nog ledig och kunde hämta oss och bagaget till stugan nära Kilafors. Det är vi ännu tacksamma för.

Vi lägger om det gamla trädgårdslandet - hälften blir gräsmatta.

Mellan våra korta besök i början kan sådan här blomning vara förbi.

I mitten Sven Karlssons Packard Clipper 1946. Vi deltog i MHS' rally i Bollnäs.

Fotobevis från förr

Det dök upp ett bildbevis!

Visste att min far blev bilägare några år efter giftermålet 1926. Men vilket fabrikat?

Foton finns verkligen, men bilen är så gott som helt skymd – så även här.

Den här ganska usla kopian gav ändå (med lupp) några ledtrådar till Chevrolet – kylare, stänkskärmar, stången med nummerskylten bl a.

Dessutom finns ett svagt minne av (som sagt) ett annat foto och ett lika svagt minne av att det är en Chevrolet (på samma plats, fastän bakifrån). Där syns suffletten nedfälld.

Det torde alltså vara en Chevrolet 1926 Superior Touring, här parkerad intill villan på den plats som sommartid var den vanliga. Den fanns i familjen 1930-31. Sedan såldes den.

I stället lånades vid behov en modernare Cheva (-31) fram till 1936. Då blev det en egen Ford V8 -34. Sedan ständigt bilägande livet ut.

Chevrolet Superior, tillverkad 1923-26, hade en 2,8 liters fyrcylindrig motor på 26 hkr.

Försäljningstvåa i USA efter Fords T-modell. Men året efter, alltså 1927, blev ett fantastiskt år för Chevrolet, då Ford stängde alla sina fabriker under hela året för att ställa om för den nya Ford A. Men då hette motsvarande modell Chevrolet Capitol.

Två Superior Touring 26:or (fr Google). Ev stötfångare var extrautrustning - eller monterad ändå i efterhand, eftersom den blev standard året därpå.