Pontiac Tempest

Som alltid - härligt med bilar i rörelse – även om det inte är en film!

Den här annonsen ur Motor Trend 1968 följer en gammal genre ända från 20-talet.

Att annonserna oftast satsade på ax och fart var en självklarhet - samma sak även i Sverige med vår fria hastighet.

Pontiac Tempest kom 1961 och hade under de första två åren Corvairs bottenplatta - dock motorn fram men fortfarande växellådan bak. Man skapade en mångomskriven bågformad  kardanstång. Denna första serie hade en viktfördelning på i stort sett 50% över fram- resp bakaxel. En markant skillnad jämfört med Corvair, som med sin tunga bakvagn blev kallad ”ständigt osäker”. (Har dock alltid gillat Corvair, särskilt Corsa, tyvärr!) 

Men sen fick Tempest ”normal” kraftöverföring.

Styrka och lyx blev kännetecknen, direkt riktat till unga köpare. Fast de enda Tempest, som jag sett i trafiken, kördes av äldre män, medelålders plus som det heter numera.

Mera Tempest-info

Tempest – utseendemässigt en något mindre Pontiac med samma typ av delad grill och skulpterade sidor – kom 1961 med en fyra (en halverad 389:a), som hade 110 hkr (120 m automat), femlagrad vevaxel, gjutjärnsblock, Rochesters dubbelförgasare. Anmärkningsvärt var också att det var (liksom Corvair) fråga om en självbärande kaross (utan separat ram) med individuell fjädring runt om. Nästan 320.000 fyror byggdes1961-63 plus c:a 3500 med  aluminium-V8:an från Buick Special.

Det fanns också (utöver normal coupemodell) en Tempest Le Mans Coupe med nämnda V8 och separata framsäten – bucket seats – plus en del annan lyx. Tycks vara första gången som namnet Le Mans dyker upp i Pontiac-produktionen.

60.000 sådana LM Coupe byggdes.

Allt rullar på till 1964, då motorbyte skedde till en av Chevrolets raka sexor – dock ihopplockad av Pontiac - och experimentet med den självbärande karossen övergavs för återgång till separat ram med motor/växellåda framtill.

Le Mans var kvar men nu hade en starkare och ännu mera utrustad variant kommit, nämligen GTO (Grand Turismo Omologato) med den gamla hederliga 389:an. Beteckningen GTO kom att gälla Tempest, medan storebror sedan några år hette Grand Prix.

Ja, sen blir Tempest-storyn inte lika intressant längre. Sexan fick leva kvar ett tag – t o m Firebird hade ju sexor först.

Som sagt - jag gillar annonsen ovan - men den visar ju inte den Tempest, som jag först skriver om. Ändå kul med sin typiska amerikanska jargong. Det är en vanlig Coupe som avbildas och som man berömmer – ”nästan/närapå en GTO”   … men vad skulle det annars vara (som vore närmare)?

Svåröversatt med den rätta klämmen – men dock.