Caravelle, byggt av
fransmän i Frankrike, var ett tvåmotorigt ”readrivet” passagerarplan med
motorerna baktill och inte på vingarna, vilket var en nyhet. En annan nyhet var
att planet hade en utfällbar trappa, så att ingen ”lös” sådan behövde köras
fram vid på- eller avstigning.
Caravelle utprovades
mycket noggrant - i vissa fall tester som motsvarade 30000 flygtimmar. Man
ville ju inte råka ut för material-försvagningar, som skett med brittiska De
Havilland Comet med olyckor och tillbud som följd. Att tre gånger flyga Paris-Alger T&R med
bara en motor igång ingick också i
utprovningen. Först använde man motorer från Rolls Royce, men senare från
amerikanska Pratt & Whitney. Passagerarantalet var först c:a 65, men i de
senare versionerna c:a 90.
1959 köpte SAS sex
plan till att börja med. Till slut använde SAS hela 21 Caravelle i sin trafikflotta. Inget bolag (av de 20 som satsade
på Caravelle) köpte så många som SAS – utom, förstås, Air France (46 st). Sista flygningen i
SAS regi ägde rum 1974.
En indirekt
anknytning till Caravelle anser jag mig ha, även om jag aldrig flugit med
det. Jag fick tillsammans med min yngre bror en privat demonstration av planet på
Bromma. Den leddes av Air France´s chefsmekaniker. Planet var då
ännu inte i reguljär trafik, utan flög Paris-Stockholm T&R några gånger i
propagandasyfte.
Visningen hade ordnats av en av mina vänner, som jobbade på
Air France-kontoret i Stockholm.
Nöjsamt tillägg
Vid en av dessa
reklamflygningar bjöds hela deras kontorspersonal på lunch i Paris – dit på förmiddagen – lunch – hem på eftermiddagen.
En otrolig grej på 50-talet! Några dagar senare fick jag ett vykort – postat i Paris - från min
kompis med texten:
”Jag har pissat i 800 km i timmen!”
Det vykortet har jag verkligen sparat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar