Bensinstationer figurerar inte särskilt ofta i konsten. Det
här ”standardverket” är nog bland de bättre.
Ett konstverk med funkisstruktur är det i alla fall.
Kunde bli en fräck poster på en utställning eller i ett
garage, tycker jag.
Ett känt faktum för
dem som återger andras foton eller bilder är ju att det kan bli fråga om
”rätten att använda”. När jag var redaktör för Motorhistoriskt Magasin på
70-talet, kollade jag med Kungliga Biblioteket (KB) om dylika frågor. Då fick
man använda bildmaterial som var äldre än 30 år, såvida det inte ingick i något
samlat verk av mera vetenskaplig typ. Då var gränsen hela 50 år. Men nu har
allt blivit mycket värre! F-n vet om
inte den allmänna gränsen är satt till 100 år.
Frågan är då hur stor
chans det är att man blir upptäckt, om man har slarvat med tidsgränsen. Vem
sitter och kollar alla bloggar, kan man undra. Men antag att någon kollar på
Google och söker ett namn på en viss konstnär. ALLA ställen där denne är
omnämnd kommer upp! Däribland Kornknarren, om namnet finns i något inlägg.
Därför är det bättre (tycker jag) att inte nämna något namn, om man är osäker. Konstnären
som står för bensinstationen ovan är alltså synnerligen ”okänd”.
Företag, som vill
veta vad som skrivs om dem, kan ju söka på sitt namn på Google – och vips
finns där kanske 200 träffar just den veckan.
Mitt inlägg En designad bro (31/10 i år) är ett
typiskt exempel. I ett kommentarsvar skrev jag något om att skicka bilden till PEAB som inspiration, ifall dom skulle
bygga en bro. Snabbt kom ett svar från deras sökavdelning. Att de visst gör
designade broar – och berättar om en cykelbro i Sölvesborg. Du kan själv kolla!
Så – kära bloggvänner
– var försiktiga om ni inte redan är det.
Men ibland chansar
man ju, skriver ut fotografnamnet och hoppas på det bästa. Beredd att ta
bort om så krävs. Men aldrig av den berömda
gatufotografen KW Gullers! Det kostar 2500 per bild och mycket, mycket mer om
du har chansat utan tillstånd – från en bok kanske.
Nordiska Museet förvaltar bilderna. Dessa 1000-tals
förnämliga tidsdokument får vi väl aldrig se. Tidningen Riksettan införde i
alla fall ett Gullers-foto förra året – ett enda.
Det är bara så tråkigt med dessa alla miljoner bilder som ligger i arkiv som ingen får se...
SvaraRaderaAjdå... jag har ju några Gullersbilder ligger ute på min blogg med fotografens namn angivet och länk till där jag hämtat bilderna. Ska man behöva vara orolig för höga vitesbelopp?
SvaraRaderaEnligt uppgift är det sonen Gullers, som ärvt allt, lämnat det till Nordiska och kräver detta väl tilltagna belopp. Någon har hört sig för, nämligen. Om ditt inlägg idag är av mindre betydelse - kanske lika bra att avstå frivilligt? Inte kul att börja peta i det heller... --- Inte för mig - det finns andra bilder!
SvaraRaderaNja, mindre betydelse... ja, kanske. Det är bilder från Koppartrans raffinaderi och andra Koppartransanknytningar. Men såna bilder är man ju inte bortskämd med och gör ett blogginlägg om bensinbolaget ganska fattigt om man inte kan visa bilderna. De får vara kvar tills vidare...
SvaraRaderaFör övrigt instämmer jag till fullo i Larssons kommentar här ovanför
Att bara hänvisa till en länk - med adressen angiven - måste vara helt ofarligt. Service för läsaren, visserligen, men inte lika kul. Jag är ingen expert - men engagerad blir man ju vare sig man vill eller inte.
SvaraRaderaÄnnu inga bilder av gamla IC/OK-macken i Vällingby?
SvaraRaderaHar väl inte antytt att det skulle bli några?
SvaraRaderaBara ett högst underdånigt önskemål till alla som läser det här...
Radera