Änkans Rolls-Royce

Det är mycket man läst genom åren! Ibland – av okänd anledning – poppar något upp, som åtminstone i det här fallet ger en feel good-känsla att skriva om.

Här följer ett sådant litet ”pop-korn”, hämtat ur minnet förstås och kanske litet utbroderat.

Det handlar om en gammal änka i Stockholm, som efter makens död behållit såväl familjens dyrbara bil som chauffören, som kört bilen sen den var ny. Det var en Rolls-Royce Phantom 1936.

Några gånger per år fick chauffören köra henne ut på en biltur i huvudstaden. Det var alltid samma rutt – förbi de delar av staden, som hon tyckte bäst om. Detta pågick i ett antal år. Till slut avled chauffören, som ju var till åren redan när bilen var ny.

När det så blev dags för en sedvanlig utflykt med bilen, kontaktade hon den verkstad, där hennes Rolls alltid fått sin service – och kanske någon reparation. Hon undrade om verkstadsägaren, som ju visste allt om bilen, möjligen kunde hoppa in som chaufför. Men han ville inte lämna sin verkstad utan menade att hans son, som börjat jobba där, säkert skulle klara uppgiften.

Grabben ville inte så gärna – han hade visserligen hämtat bilen för service en gång, men kände sig litet osäker. Hur som helst – hans far insisterade, så han for till änkans stora villa och hämtade både bilen och änkan.

Han hade ingen aning om den ständiga rutt, som den gamle chauffören alltid kört. Så han körde till platser, som han själv ville kolla på. Det bar iväg till småbåtshamnen, där hans fars motorbåt fanns. Där var det full fart med sjösättningen (det var i maj månad). Han for till de nybyggda egnahemsområdena i Enskede med alla välansade små trädgårdar. Han for ut till miljonprogrammets långa, stereotypa sjuvåningshus i rad på rad. Han for till ett nybyggt köpcentrum med parkering för 500 bilar. Han for till motorgården, som han ofta besökte med sin gamla Harley.

Den gamla damen fick se mycket som hon aldrig sett. Hon satt tyst i baksätet. Det hördes ingen protest mot den minst sagt annorlunda färdvägen. Timmarna gick – och till slut stod Rollsen i sitt gamla villagarage igen.

Det blev inga fler utflykter. Änkan insjuknade och avled framåt hösten. Efter en tid kom ett brev till verkstaden från en advokatbyrå. Där stod skrivet, att den unge chauffören hade enligt änkans testamente tilldelats den dyrbara bilen.

Det var en eftersökt modell i fint skick. Han sålde den till en godsägare i England. För alla pengarna köpte han ett litet hus i Enskede åt sig och fästmön.

Se - det var en riktig solskenshistoria!