Skådespelerskan - som ingen lärde känna!

Det fanns filmstjärnor att gissa på i mitt inlägg den 6 januari i år. Där gavs inga ledtrådar och (kanske) därför har ingen kommenterat med någon lösning. Men här kommer en av dem igen, nämligen  Jean Arthur.

Hon föddes i New York, började med modelljobb, sedan Hollywood med stumfilm – mest wild west och skräck. Det gick bättre och bättre. Spelade mot Clara Bow (flickan med ”det”) och John Gilbert, som hade Greta Garbo i släptåg.

Men utan något sinne för sin egen karriär spelade hon också i filmer och teaterpjäser, som var dömda på förhand – med kanske en enda föreställning. Hon kunde be publiken på sina bara knän att få lämna scenen och gå hem – så uruselt som allting var. Orolig och nervös som hon kände sig, kräktes hon ofta före och efter en scen. Ändå orkade hon ständigt bråka med producenter och regissörer om de usla villkor, som dåtidens skådespelerskor hade. 

Talfilmen vrakade henne (New York-dialekten dög inte) men efter teaterskola gjorde hon comeback och blev känd genom roller i stora filmer som ”Samhällets fiende nr 1”.

Hon var mera Garbo-lik och svåråtkomlig än Garbo någonsin var. Inga dagböcker, knappt några brev, inget vidlyftigt skådespelarliv (vilket hon hatade). Hennes charm byttes ofta helt oväntat mot ilska och aggressivitet. Det gav inga fördelar.

Men hon var hela tiden en fighter, som i slutet av 30-talet fick ett nytt kontrakt med Columbia Films. Det var inget slavkontrakt som förut med bara skyldigheter - utan även rättigheter. Det banade väg för alla på väg uppåt i Hollywoods stentuffa värld.

Hon avled 90 år gammal år 1991. Hennes egentliga namn var Gladys Greene.