onsdag 29 maj 2013

Trädgårdar hit och dit


Bild från vår sommarhusträdgårdMest för regnbågens skull! Hyfsad gräsmatta, dock. Och en gästande Vectra, en rostfri bil från saltfria Gotland.
Samt en Ölandstok, en härlig, härdig art, som blommar till långt fram på hösten. Rekommenderas!


 

En liten del av vår trädgård.
Vill man hålla gräsmattan i trim, så får det inte regna så ofta som 2012 (apropå regnbågen).
Alla vet ju att det inte är någon höjdare att klippa, när gräset är blött. 

Det är 200 meter till en större sjö med båt och bad. Här är det kallt och ingen tanke på att bada.




















Ibland drömmer jag om en naturlig trädgård. Och jag smakar gärna (i hemlighet) på tanken på det orörda; till och med delar av vår stugtomt.


Men det mer eller mindre igenväxta hör oftast till villor eller stugor, som ligger utan kontakt med andras puts och ans. Där bor folk som tycks önska sig mera direktkontakt med den vilda naturen med björnar, vargar och älgar. Romantiskt, fritt från insyn, intill en liten, fiskrik sjö. Möjlighet till bär- och svampplockning, där man i nedböjt läge tittar upp och får se en björn 25 m bort. (Händer i Hälsingland!)
Förresten – vem har inte läst om Den Ensligt Belägna Stugan i samband med tidningsreferat om rån eller ännu värre saker. Så var det med den romantiken.
  

              

        













Efter älgspaning per bil
på skogsvägarna, kommer vi sällan hem utan att ha sett en eller flera älgar.
Vad koll på björnar beträffar, så tycks säkraste kortet att få syn på en – eller rent av möta - vara att cykla. Vid möte handlar det då om att – överraskad som man blir – stanna men inte stå där och glo, utan att vända cykeln och trampa hemåt, dvs oftast nedförsbacke. Såvida man tyvärr inte redan är på hemväg! Inte bra.

Apropå björnar – erfarna domptörer på cirkus hävdar, att en björn är det utan jämförelse mest opålitliga och därmed det farligaste djuret att dressera. Tigrar och lejon vet vad som händer, om dom trilskas – och rättar sig därefter. Men en björn kan låtsas läraktig och medgörlig, kanske ett par år, för att  angripa, när den plötsligt tycker att det har gått för långt. Det senaste jag läste om, var när domptören försökte lära sin björn att åka skridsko. Trots halkan lyckades björnen bita ihjäl sin (erfarne) domptör.
Kolla - så här lätt kan man ta av dom!







(Ur Gary Larson, The Far Side Gallery)



5 kommentarer:

  1. En annan bor ju i det björnrikaste områdena i världen...men jag har inte sett nån på de senaste åren!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I Hälsingland är det tydligen värre. Minst 500 björnar i Gävleborgs län, påstås det. Fast det låter mycket. Det beskrivna händer faktiskt ibland i vårt närområde (Kilafors ligger närmast) - flera observationer nu i vår. Att plocka bär ensam - huga!

      Radera
  2. Det var en björn på "vår" ö i Hälsingland för flera år sen. Den kom simmande norrut efter kusten och tog sig en vända på Sandskär som ön heter. Jag såg den aldrig. Men jag tog med mig en piassavakvast att försvara mig med när jag skulle gå stigen upp till utedasset...

    SvaraRadera
  3. Modiga Gabrielle! Vandringsbjörnar har jag hört om - men inte till sjöss.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera