Man behövde annonsera, tydligen. Kanske det var ont om patienter? Ett friskare släkte? Nu för tiden är sådana motsvarigheter överfulla. Det gäller både män och kvinnor. Vår tillvaro är mera komplicerad - och mera krävande. Ändå är de flesta 'hem' nedlagda. Det är medicinering, som gäller.
Det är ont om psykologer av alla de slag. Så gott som alla grundskolor med högstadium (elever 14-16 år) hade tidigare en egen skolpsykolog, som faktiskt var knuten till skolan och kunde avläsa stämningar i vardagsrytmen. Numera rekvireras sådana vid behov. Det händer då och då, men det är ändå något av en "främmande fågel" som dyker upp.
Samma närhet förr med skolsköterskorna, som hade sin dagliga mottagning. Som kunde ges förtroenden även av själslig natur. Enligt offentliga rapporter är lugnande, ordinerade tabletter till elever numera förvånansvärt vanligt. Det blir en i längden problematisk lösning.
Apropå psykologer så har det konstaterats att en hög procent av våra immigranter lider av svåra trauman från krigs- och flyktupplevelser. Det kan handla om 30-40000 individer - kanske betydligt fler - varav många barn. Hur många kan en psykolog ta under meningsfull behandling? Fem stycken? Då behövs 8000 psykologer, vilka bör plockas fram nu med detsamma.
Det är en omöjlig hjälp, eftersom bristen redan är allvarlig.
Dessutom behövs ju tolkar, åtminstone ett par tusen. Och inte vilka tolkar som helst. Det är ett stort ordförråd, som behövs, för att kunna förmedla ett terapeutiskt resonemang, som oftast är ett kvalitativt finlir. Det är bara att konstatera att denna brist gör en psykologisk insats omöjlig.
Kornknarren har läst om de tolkar, som hjälpte våra trupper i Afganistan. De skulle behövas här i vår trängda situation, helt klart.
Men de är kvar där, eftersom de inte beviljas inresetillstånd till Sverige. De betraktas där som förrädare av dem som nu återtar makt och mark. De svävar i livsfara.
Övriga länder, som haft trupper där, har tagit med tolkarna hem till respektive land efter avslutad insats.
Deras identiteter är klarlagda från början - till skillnad från många andra, som vi tagit emot.
Det hela är en fråga om vilken heder vår krigsmakt och vår regering besitter - eller ger sken av? Heder - ett numera missbrukat ord, men inte här!
Din text, Kornknarren, är mycket tänkvärd och bör på lämpligt sätt vidarebefordras till flera av våra svenska departement samt regeringen. Och för att, om möjligt, få igång ett praktiskt agerande - till Alliansen!
SvaraRaderaNu funderar vi på det.