Kaiser-Frazer - framtid på glänt

Braskande reklam för nya bilmärken.

Ett tyvärr något beskuret originalfoto från 1947. Det poppade upp ur en gammal bildmapp, minsann. Sepiatonen märks bättre vid klick för större format!
Inte dåligt hur denna återförsäljare slog på stort för nya Kaiser (som hade en lyxigare syster, Frazer). Som synes var Ford-49:ans nya formgivning, som blev så omskriven, inte först i fråga om ny design efter kriget.
Howard 'Dutch' Darrin, chief designer, var ändå inte glad när hans visionära vindruta av panoramatyp byttes mot plana rutor med mittstolpe och den låga taklinjen höjdes och sidorna blev, visserligen, moderna - men anonyma.
Allt, dock, för att minska kostnaderna.

Ändå blev bilen för dyr (som SAAB alltid sägs ha varit) – plus andra bekymmer, som finns att läsa om på denna blogg, se 2012, juni,  ”USA 1947-49 – den stora omställningen” (Bloggarkiv t h).
Men det blev ändå 11000 bilar under 1946. Sen bar det iväg: 7000 bilar under januari 1947 som blev tio gånger fler innan året var slut – detta trots att endast en modell, 4-d Sedan, tillverkades. Inga cabbar, inga kupéer.

Till Kaisers lycka kunde jättarna Ford och Chevrolet efter fyra års krigsproduktion endast leverera uppiffade 41-42:or.
Kaiser var en rymlig, annorlunda bil, som signalerade att framtiden redan var där.

For U.S. Enthusiasts:

Kaiser skulle vara framhjulsdriven (!), var det tänkt. 1946 byggdes sex provbilar (K-85) - nej, endast en, hävdar några.
Alltför dyr produktion, tyckte Henry J Kaiser, som serieproducerat lastfartyg under kriget.
Bilen, som kallades Kaiser Special, blev alltså konventionellt bakhjulsdriven med en rak järnsexa på 226 CUI 100 hp, tillverkad av dotterbolaget Continental.
I slutet av september -47 kom Kaisers ’Custom’ med läderdetaljer på instrumentbräda och klädsel, diverse praktiska handtag, belysta insteg och fotutrymmen, litet mera krom m m. och 112 hp.
Customlackeringens fem färgval matchade motsvarande inredning (nytt!) - med fantasifulla namn (som vanligt i U.S.), ex Clay Pipe Gray, Coral Sand, Horizon Blue, Hickory Brown Metallic. - Ingen kylarkråka. Den kom senare som tillbehör.

Joseph W Frazer hade hämtats från slutkörda Graham-Paige, där man tagit över en del fabriksrester. Han blev bolagets President (VD). Kaiser var styrelseordförande. Namnet Graham-Paige användes bara i början av serien 1946, men upp till 9000 byggda Frazers hade kvar G.P. i början på motornumret.
Skillnaden mot Kaiser var inte större än att man kunde använda samma produktionslina. Men alla råvaror (stålplåt, gummi - ja, allt!) blev dyrare än för de redan etablerade - och denna nackdel kvarstod.
Frazer begåvades med en ny, ännu modernare inredning av designern Carlton Spencer. Liksom för Kaiser stod ovan nämnda ’Dutch’ Darrin för det yttre. Frazer Manhattan, lyxmodellen, vann förresten 1947 års guldmedalj av New York Fashion Academy, där den tävlade mot allt - inte bara bilar.

Ja, det var ett härligt syskonpar, Kaiser och Frazer, dvs för dem som ville betala litet mer än för t ex en Chevrolet.
Men priset blev i överkant, när ’de stora’ hunnit släppa maldoften och kommit ikapp.

Darrins nya 1951 design för de båda räckte bara året ut för Frazer, som så gott som halverat produktionen för varje år sedan 1948. Ett dystert goodbye!
En 4-d Manhattan Convertible, som kom i slutet av -49, blev så dyr att endast 62 ex såldes.
Även Vagabond med baklucka som Volvo Amazon Kombi blev en flopp.

Kaiser övertog modellnamnet Manhattan och försågs 1954 med kompressor upp till 140 hp. Ingenting hjälpte.
1953 hade Kaiser köpt Willys-Overland och flyttat all tillverkning av Kaiser till deras fabrik i Toledo, Ohio. Alltså lämnat gamla Willow Run i Michigan - vad hade inte det kostat!
3500 53:or förblev osålda. Man försökte i den mån det var möjligt göra om dem till 54:or - en ytterligare fördyring. Inte bra. Och så vidare.

1955 kom det bara 1000 bilar från bandet, varav de flesta fyllde en order från Argentina. Dit skeppades även den nedmonterade fabriken. Under ytterligare sju år kunde Kaiser fortsätta där - under namnet Carabella.
Men alla stora drömmar hade spruckit.
Pengarna låg nu i Willys, där den s k Fredsjeepen sålde bra framöver.
Men det är en annan historia.