New York del fyra

Det nuvarande Guggenheimmuséet, grundat av en finansman med samma namn stod färdigt 1959, tio år efter hans död. Den nuvarande stiftelsen driver museum även i Bilbao, Venedig, Berlin och Las Vegas. Golvet stiger i en långsam spiral våning efter våning, men innanför finns förstås konsthallar med plant golv.

Pågående reparationer medgav bara begränsat tillträde. Det ser ganska fräckt ut utifrån, eller hur?

Metropolitan Museum var helöppet, faktiskt! Bland alla avdelningar att välja på verkade den antika mest lockande.  Ganska snart stod vi inför ett flera tusen år gammalt, egyptiskt tempel. – nedmonterat där och återuppbyggt här, i en egen hall. Bara denna yta skulle räcka till nästan vilket svenskt museum som helst. Med normal takhöjd medges ju dubbla eller tredubbla ytan!

Lägg märke till ödsligheten för övrigt - för att man ska kunna njuta av anblicken som vore man i en klippdal i gamla Egypten!

Från Metropolitans takservering med utsikt över Central Park – en osannolik skogsareal mitt i stan – 3,4 kvadratkilometer. Där kan man hyra häst och vagn, cykla, åka skridsko, klättra i berg, gå på teater plus en massa annat. På barnen väntar 21 lekplatser! Parken är rektangulär och följer 50 kvarter av Fifth Avenue på östra sidan. Inte dåligt! Behåll våra stackars parker – det säger jag! 

 

10 tusen kvadratmeter av parken är ägnad minnet av John Lennon – ganska nära hans bostad och döpt till Strawberry Fields. I en glänta på en stenplatta lägger folk lappar med hälsningar till honom och hans änka Yoko Ono. Allt städas dock bort efter hand i denna så renliga stad - kanske överlämnas de till Yoko?

En ren och prydlig T-bana med täta turer dygnet runt och med stationerna oftast kaklade i olika färger. Inget klotter på väggar eller vagnar! Allt är sprutat med en repressiv lack, som gör att klottret inte biter sig fast utan lätt kan duschas bort med vatten. Att måla och sätta sina bomärken blir alltså en helt meningslös syssla.

 

Vädret slår om snabbt i denna stad – efter besök på Seattle Café vid Times Square plötsligt en svinkall blåst. Vi tog bussen vart som helst -

– och det visade sig bli Chinatown.- med restauranger överallt – och eget språk på skyltarna. Men det var inte där, som vi betalade maten efter vikt, när man hade försett sig. Det var i SOHO, ett lågstatusområde tidigare men nu tvärtom. Billigt eller dyrt spelade ingen roll. Vågen bestämde. Kändes vettigt.

Tillägg

Femtioandra gatan och många andra har passerat i hårdkokta deckare och filmer. Man tänker kanske inte på att nästan alla gator och avenyer på Manhattan (Streets på tvären och Avenues på längden) är numrerade. Svårt att gå vilse! Vid närmaste gathörn kan man läsa var man är. Synnerligen praktiskt. Vem kom på det?

(I Tokyo går man efter kvartersnamnen. Stora skälvan!)