Flydda tider - mera harmoni!

Att Kornknarrens inlägg ofta berör flydda tider kan bero på att livet egentligen är en parad av händelser och företeelser, som allt mer tycks tillhöra en annan värld – som ibland kanske framställs som sämre men mestadels bättre.

Men i och för sig kan nog en aspekt på något som var bättre förr balanseras mot något (annat), som är bättre nu. Dessutom fladdrar man alltid hit och dit med begreppet 'förr'. Menar man 20-talet, 50-talet eller rentav 80-talet? Kanske Gustav III:s 1700-tal?

Menar man sjukvården? Knappast. Var vedspisen bättre än mikron? Trappspring bättre än hissar? Ja, kanske för konditionen – för de lägre husen. Transporterna, då? Självklart bättre nu. 

 

Men förhållandet mellan folk i allmänhet? Kunde man lita mera på folk förr? Det känns nog så.

Men känner man något, så dyker ofta statistiken upp och visar att ens känsla är på avvägar.

Ta ökningen av inbrotten, där uppklarade brott ligger på 2%. Statistiken skulle säkert visa att med hänsyn till vår ökade folkmängd, så är den relativa ökningen inte så stor. 

Då hänger det alltså på polisen, som inte hinner med. 

Leif GW Persson påpekade för ett år sen, att steget till 0% ju inte är särskilt långt. Nu har vi fått en ny rikspolischef. En förbättring, men alla avhopp från polisyrket är oroande.

För få poliser, alltså. Varför? Tja, att riskera livet för 21000 i månaden passar väl inte så bra i en värvningsannons. I USA är motsvarande (startlön, alltså) 37000, omräknat i SEK. Efter tre-fyra år 67000. Men man hänger av sig uniformen (och vapnet) i hemmet och måste därmed kunna rycka in, t ex nattetid, vid oväntade farligheter.

Det ena ger det andra i alla sådana här resonemang, när ens nostalgiska känsla av flydda, goda tider, spjälkas upp i skilda områden och analyseras. Nostalgiskt vemod kan vara segt och inrotat.

Det hänger samman med ens känsla för gamla prylar/kläder/bilar/byggnader, särskilt som de ofta knyter an till något positivt minne. Vad man behållit, kan man se och ta på. Så återförs man till sköna, spännande eller intressanta upplevelser. Det kan ge en psykisk lättnad i ett påfrestande läge.

För många går det inte lika bra i livet som förr. Då finns den gamla minnesprylen, det gamla plagget eller kanske bilen eller motorcykeln där, påtagligt nära, och kan kanske ge litet hopp och förtröstan. Programmet Antikrundan visar, att något som behållits också kan ge en ekonomisk lättnad, om det blir nödvändigt.

Dagens unga, i 20-30-årsåldern har inte mycket av lugnare livsföring från förr att relatera till. Skolan kan ha gett en stress, som aldrig gett med sig. Vid en kris - kanske inte särskilt djup från början - finns psykologhjälp som nästan enda bot. Men det är en oerhörd brist på psykologer. Utjämnande och lugnande droger finns då om hörnet - mycket lockande för många.

Ack, vore jag politiker med miljarder att kanalisera till ett folk som behöver harmoni!

Litet lugnare  . . .