Har naturligtvis
genom åren läst många böcker av kvinnliga författare. Och har
ibland förvånats över hur väl de kunnat tränga in i männens
psyke. Men de har väl sina erfarenheter. De har inte stått
främmande för mastiga thrillers eller blodiga deckare. Eller
romaner om vardagliga dramer eller biografier. Många har blivit
miljonärer på sitt skrivande. (Liksom männen. Med likställda
royalties, får man förmoda.)
Så har vi då Bodil
Malmsten (1944-2016).
Jag tycker hon styr
längs en egen väg med sina beskrivningar och funderingar. Hennes
boende i växelvis Finistère i nordvästra Frankrike (i Bretagne, se foto) och
i Stockholms Vasastad (eller -stan som alla säger) har färgat
mycket av det hon skrivit, däribland boken ”Kom och hälsa på mig
om tusen år” (2007). Den är som en loggbok av tankar och korta
kåserier, som spänner över någon eller några sidor åt gången.
Så man vet aldrig vad det ska handla om på nästa sida.
Ingen sida kan
betraktas som tråkig eller svårtillgänglig. Något ytterst
vardagligt bryts ofta av och tillägnas en djupare fundering, ibland
med humoristisk underton.
Min beläsenhet är
inte tillräcklig för att här jämföra henne med andra storheter
eller ge en recension av hela hennes författarskap (närmare
trettio böcker eller diktsamlingar) - eller alla de bortåt tjugo
fina priser/utnämningar hon fick.
Jag nöjer mig med
att saxa några bitar ur den bok jag nämnde.
Efter nyss
upplevd födelsedag fastnar jag för hennes inställning till att fylla år
. . .
”Födelsedag - en onödig knackning på axeln från döden, en överflödig påminnelse om ens dödlighet.”
”Födelsedag - en onödig knackning på axeln från döden, en överflödig påminnelse om ens dödlighet.”
Bodil är mycket
intresserad av fotboll. Denna gång VM, matchen Sverige –
Paraguay.
Så här skriver hon:
Så här skriver hon:
De franska kommentatorerna uttrycker sig mycket respektfullt om svenskarna
– 'detta vackra
lag . . .'
Och när de
kritiserar, är kritiken distanserad och oaggressiv
- 'man skulle kunna
säga att det brister något i attacken' .”
Kommentatorerna är
rent av lyriska – och besatta av hur långa spelarna är.
'Den gigantiske
målvakten!'
'Längst av alla
spelare i detta VM.'
'Denne
försvarsspelare är 1 meter och 97 centimeter! Lång!'
Det framgår inte vilken modell av Rover, som hon skriver om, men här är två tänkbara.
En modern människa med körkort kan behöva bil för både det ena och det andra. Det gäller i dagens värld på Europas landsbygd, kvittar vilket land man bor i.
Bodil ägde och
körde en bil av märket Rover, som hon var mycket förtjust i.
En gång krockar hon
med en annan bil med kvinnlig förare, som kör över mittlinjen och
smäller in i hennes Rover. Oskadad men chockad (som kvarstod länge) känner hon att det
var en varning efter alla gånger då hon själv slarvat men haft
tur. Alla gånger då hon inte sett sig för – men någon annan
gjort det. Alla änglavakter som bevakat hennes liv.
När
försäkringsbolaget vill skrota hennes bil, blir hon rasande. Den
skall repareras – absolut!
Den repareras för
4000 euro, men bolaget vägrar betala. Till slut kommer ett brev:
Madame,
som en följd av den
olycka för vilken ni har varit ett offer den 8/12 2005 och med
hänsyn till de omständigheter, som framgår av er dossier, kommer
La Caisse Régionale d'Assurances Mutuelles Agricoles Bretagne etc etc
(CRAMA) /dvs den regionala jordbruks- och försäkringskassan/, vars
säte är beläget på 23, Bd Solférino i Rennes, att erbjuda er
följande.
Taget i beräkning
de element, vilka vi har till vårt förfogande, värderar CRAMA
ärendet på följande sätt:
Utståndet lidande: 100 euro.
Bodils hus i Finistère. |
När
vattenverket skall inspektera rörinstallationerna i
hennes hus, är hon orolig i månader innan. Hon skaffar fram
ritningar och gör egna kontroller. Men när kontrollanten till slut
anländer, så är det en trevlig ung man som mest intresserar sig
för avrinningen. Dvs bland annat stuprännorna. Han anser att de är
förträffligt placerade.
Sedan citerar jag:
Den unge inspektören
tycker att jag har det trevligt hemma.
”Det är trevligt
hos er”, säger han och det låter uppriktigt.
”Tycker ni?”säger
jag, uppriktigt förvånad.
Det vanliga, när
franska människor ser hur jag har det hemma, är en snyggt hanterad
reaktion av fasa och den vänligaste kommentar jag har fått är att
smaken är olika.
När Bodil
rescenserar filmer, så ger hon omdömen i form av en eller flera
Bodil (upp till tio). Hon ger filmen Red Eye sju Bodil. Osv.
Hon får 10 egna Bodil - det får hon! |
Tillägg
”Kom och hälsa på mig om tusen år, så får vi se.” Så sa den
ryske 1800-talspoeten Majakovski, när någon tyckte att hans dikter
var för tillfälliga och snart skulle glömmas. Men egentligen
håller hon inte med om uttrycket fastän hon använder det. Hon
skriver vad hon skriver – sedan får någon annan ta över, skriver
hon. Då är hon redan någon annanstans. De tusen åren blir ett hot
mot att skriva en bok. Tacka vet hon det virtuella, det är flyktigt
och svävande. Det kan utplånas. Man kan börja om. Menar Bodil.
Trots alla böckerna . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar