Stockholmska mötesplatser på spårvagnarnas tid (jubileumsutgåva)
heter en av dem, med nästan 200 foton med intressanta och i många fall häpnadsväckande trafikåterblickar.
Nedanstående exempel är personligt valda. Det finns knappast någon rangordning. Alla foton är intressanta på sina egna villkor – och alla åkte spårvagn, alltid eller åtminstone då och då.
Att husen, gatorna, broarna och parkerna förändras – det får man på köpet
Klicka på bilderna för större format!
Förvånande många Vespor och Lambrettor fanns i stan i tävlan med Zündapp, NSU och förstås Monark. Inte många brydde sig om hjälm. Flickorna bakpå satt ofta på tvären med benen på samma sida. Det var ju inom stan och inga längre turer till vardags.
Tåget från Djursholm gick t o m 1960 ända till Birger Jarlsgatan.
Tycks vara en Opel Kapitän, som passerar.
Hornstull, våren 1964 (tidigare Hornsplan).
Härifrån går Hornsgatan i vänster överkant till Slussen. Åt vänster bär det iväg mot Västerbron (efter en högersväng) och till höger börjar strax Liljeholmsbron mot Riksettan söderut. En vital plats bland flera för stadens trafik!
Tack och adjö, kära spårvagn! Bussarna, mera flexibla kanske, klev in och tryckte ned det spirande miljötänket. (Ropsten vid Lidingöbron 1967.)
Här finns orädda fotgängare insprängda litet här och var. Damen med taxen till höger verkar lugn, men mannen med den klassiska portföljen har det nog säkrare på trottoaren . . .
Kornknarren – en stockholmare, men ändå inte.
Bortsett från två år i Värmland har Kornknarren bott i Stockholm eller dess närhet under hela yrkeslivet.
Det började med hyresrum på Östermalm 1952-54 och i Vasastan 55-56. Sedan ett gästspel i Hagfors (Värmland) 57-58 (egen lägenhet). Tillbaka till storstan med en tvåa i andra hand i Gamla Stan 59-60. Insatstrea (3800 kr) i Sickla utanför Danvikstull 61-66. Därefter litet längre ut en nybyggd femma (12000 kr) i Älta (som hör till Nacka) 67-70. Sedan hyreslägenhet igen (eget kontrakt) i tur och ordning i Skärholmen och i Råcksta (nära Vällingby) 71-76.
Till sist (äntligen!) Huvudsta i Solna från 1977 till den dag som idag är.
Fyra, sexa, fyra och trea i ordning efter hur många barn som bodde hemma. Fyra nr 2 omvandlades till insatslägenhet, som efter tio år gav en osannolik vinst.
Från Huvudsta endast två T-stationers stopp innan Fridhemsplan på Kungsholmen. Eller vidare till Sth Central (T-Centralen) = 15 minuter allt som allt.
Men Kornknarren föredrar oftast bil (inga köer mitt på dan), åtminstone för ärenden med kortvariga standon.
Både E18 och E4 brakar med alla påfarter rätt igenom Solna. Det är ett 'trafiksamhälle', naturligtvis praktiskt och därför uppskattat av företagen.
Men där finns också Haga Slott och Ulriksdals Slott med sina stora parker. Jättelika (men förlustbringande) Friends Arena har ersatt det rivna Råsunda.
Just Huvudsta gränsar till Stockholm och ligger vid Ulvsundaviken (med en stor Marina och dito ridskola). Flera parker och förstås strandpromenader.
Alla boenden under c:a 60 år har gett möjligheten att följa Stockholms utveckling slag i slag. Något år som (extra) taxichaufför för att förbättra månadslönen gav fler intryck än annars. Man tvingades lära sig att hitta överallt. Att stanna och läsa kartan medan taxametern tickade - inte bra! Nu - med GPS - kan vem som helst med trafikkort köra taxi.
Därför är det för Kornknarren rena hypernostalgin att födjupa sig i de gamla stockholmska mötesplatserna. Många finns ju kvar, fast i annan tappning.
Det blir igenkännandets glädje sida efter sida.
Och alla icke stockholmare må ändå glädjas över alla gamla bilar, bussar och spårvagnar!
Tillägg.
Tvåan i Gamla Stan var på 80 m2 och kostade 75 kr per månad. Gasspis i köket, som med öppen ugnslucka gav blixtsnabb värme vid kalla morgnar. För övrigt kakelugnar. Den stora klädkammaren låg intill skorstensmuren, så där inne klädde man sig på morgnarna. Vedaffären i närheten tog ungefär 75 kr för färdig kakelugnsved per månad. Så vintrarna blev dyrare. Det fanns ett badhus en bit bort och tur var det.
Min far, som var i virkesbranschen, beställde med all välvilja en lastbil med ved till oss. Men chauffören ville hem igen och tippade lasset i den smala gränden, så att varken bilar eller folk kunde komma förbi. Att hyra tomma källarutrymmen runt omkring och bära in veden tog en hel dag . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar