Det handlar om när
jag var spekulant på en Packard Limousine V12 1936, 175 hkr.
Den hade fungerat
som direktionsbil för några större företag i tur och ordning,
sist i denna ordning var Hägglund & Söner i Stockholm. Därefter
hamnade den hos en åkare i Uppland, som använde den för
bröllopskörningar. Han hade 'stängt av' sex av cylindrarna för
att köra billigare. Det gick bra ändå.
Därefter står Edw.
Bergströms Bilaffär i Örnsköldsvik som ägare – då har vi
hunnit till juni månad 1951. Samma år, redan i juli, säljs den
till Manfred Berglund i Björna, Västernorrlands län. Dess
reg.nummer är då Y14939. Efter två år övergång till
reservregistret - och sedan helt avregistrerad 1957.
Ovanstående
lyckades jag klara ut vintern 1967-68.
En 30-talsklassiker med
V-tolva! Det kanske vore något för en veteranfantast.
Min gode vän
Jan (numera både gode och gamle) hade ett tjänsteärende till Umeå.
Efter en avstickare söderöver till Björna och en koll på lyxåket
skulle en rapport kunna lämnas. Sagt och gjort.
Med 16 frågor
avprickade och besvarade kunde jag kanske ta ett beslut: köpa och
iståndsätta eller sucka och avstå.
Härom dagen kom de
48 år gamla anteckningarna om ovanstående upp i ljuset.
Det kändes litet
speciellt att läsa frågorna och historiens vingslag hördes
tydligt.
1) Första
intrycket? - - - Halvrisigt.
2) Rostangrepp som
ser dyra ut? - - - Inget genomrostat. Stötfångare behöver
omkromas. Lacken har flagnat här och där.
3) Är
instrumentbrädan intakt? - - - Samtliga instrument är intakta.
Dessutom finns 'ride control' (stötdämparinställning) och
originalradio.
4) Finns
plåtskydden till reservhjulen kvar? - - - Ja, helt intakta.
5) Går växlarna i
och ur vid frikoppling? - - - Lätt i och ur.
6) Yttre
bagagehållare okej? - - - Endast en liten aluminiumlist skadad.
7) Motorrummets
skick? Oljigt? Kablar, etc? - - - Oljigt och smutsigt men emaljerade
insugningsrör. Kablarna verkar bra. Orig.förgasare utbytt mot GM's
Rochester.
8) Är samtliga
glasrutor hela? - - - Ja, men förstås smutsiga.
9) Inredningen? -
- - Inredningen bak är 100% fräsch. Inget slitage, inga fläckar.
Rullgardiner av siden. Man sitter som i kungalogen på Operan. Två
cigarrettändare saknas dock. - Framsätets läder i bra skick.
Dörrarnas insidor också av läder: helt 100% bra. Pedalgummin föga
slitna.
(10 om regnr – se
ovan)
11) Fjädringen? -
- - Ser tyvärr ut som om vänster bakre fjäderblad har förlorat
sin spänst.
12) Däck? - - -
Fram bra, bak halvbra. 7.50 x 17” (pris -68 SEK 690:-/st)
13) Hjul? - - -
Trådekerhjul med originalkapslar och dessutom kapslar, som täcker
ekrarna. Bra.
14) Dörrarna? - -
- Bra, inget glapp.
15) Strålkastare?
- - - Försilvring bra. Inga bucklor.
(16 Om
ägarförhållande – se ovan. Bilen kunde stå kvar till sommaren.)
För mycket att fixa
för mig, som måste lämna bort alla reparationer – jag avstod
alltså.
Denna gamla Packard
hamnade i Luleå (först), sedan i Östergötland och till sist i USA,
då fortfarande orenoverad.
Kornknarren köpte i
stället en riktig lågmilare, en extremt välvårdad Buick Century
1938, som beskrivs i tidigare inlägg, se Bloggarkiv t h – 2011,
oktober.
Det sägs ju att de bilaffären man inte gjort är de man skall ångra (eller nåt ditåt).
SvaraRaderaDet är möjligt, men värre är tankar på vad man borde ha behållit. Att komma ihåg varför man sålde (för så länge sen) är inte lätt - men man får trösta sig med att någon orsak väl alltid fanns.
RaderaNyfikenhet och behov/road av omväxling är nog de sanningsenliga skälen, tror jag. För min del är det så att jag har haft (och har) stor glädje av min dåliga karaktär.. Gäller ha så kul som möjligt - varje dag! Och enligt pensionärernas kollektivavtal 45 minuters rast per timme!
SvaraRaderaNöjsamma kommentarer som denna mår man bra av!
Radera