Att arrangera en bilutställning - då!

Den 15 augusti firar MHS, Motorhistoriska Sällskapet i Sverige, 50 år i veteranhobbyn – en kulturgärning, faktiskt.

I bästa Monte Carlo-stil blir det då ett jubileumsrally med sex startplatser, däribland Avesta, Örebro och Sigtuna. Målet är Hallstahammar, där festligheterna börjar kl 15 på Skantzens Brukshotell.

Kommer 10-årsjubiléet på Sundbyholm med över två hundra gammelfordon att bli slaget? Många fler medlemmar nu, men hur är det med körglädjen? Allt som handlar om bilar och dito träffar med mat, dryck, logi och bensin har också blivit (betydligt) dyrare. Vi får väl se.

När vi drog igång (jag kan med gott samvete skriva ”vi”) 1965, var det full fart från början med inriktning på bilar (och i viss mån på motorcyklar) från 1930-talet. De var styvmoderligt behandlade av de få etablerade klubbarna, så där fanns en stor potential. Men det dröjde ändå till 1969 – fyra år – innan vi hade 500 medlemmar. 

Men de var från rikets alla hörn och blev goda ambassadörer för vår policy, bland annat att bilarnas skick inte var avgörande för medlemskapet – däremot originalutförande. Hot rods, street rods osv fick 'starta eget'', vilket de nog trivdes bäst med.

Att vi redan från början kunde producera en månadstidning inklusive några reservdelssidor betydde också mycket.

MHS initierade bildandet av Motorhistoriska Riksförbundet redan 1968 och startade en ny variant av försäkring med dåvarande Trafik-Bore. Eftersom Folksam, som då (liksom nu) hade i stort sett alla försäkringar, inte ville veta av oss. Det där med 30-talarnas potential gick inte upp för dem förrän senare.

Det stod helt klart att Sällskapets evenemang helst skulle ligga utanför stockholmsregionen. Ett exempel är bilutställningen 1967 i Växjö. MHS skulle skapa sektioner på landsbygden för att göra klubben större. Smålandssektionen, som jobbat fram det hela i Växjö, var mycket effektiv men gav styrelsen så mycket extra arbete, att sektionstankarna (för)föll och avblåstes.

Att ordna en bilutställning kunde ge en kick åt klubbens popularisering med ökat medlemstal som följd, det stod helt klart. Da capo, alltså – Växjö gick bra – så varför inte Västerås? Med flest bilar men även någon motorcykel. 
Tommy Hallberg, tidig medlem, som fram till för något år sedan styrt och ställt med det fina muséet i Köping, hade ett kontaktnät i Västerås. Det bidrog till valet av plats.

Det var ganska så storstilat med många fina objekt. MEN ett rejält regnväder både dagar och nätter begränsade nog intresset. 

Det blev en dåligt besökt utställning. Utställda löften om arvoden till bilarnas ägare blev svåra att infria. 

Bara äran att få visa upp sin bil hade nämligen haft föga betydelse. Annorlunda nu, antar jag?

Klubbkassan tömdes helt och för oss i styrelsen blev det en dyr tillställning. 

Jag kan inte erinra mig att Sällskapet på eget bevåg har arrangerat någon utställning sedan dess.

En fin fyrcylindrig Cheva 1927-28 – dock en svanesång inför 1929. Då kom den legendariska toppventilsexan, en av världens bästa motorer för decennier framåt.

Lancia Lambda (1923-31) med V4-motor i aluminium, 49 hkr (mot slutet 69 m större motor), självbärande kaross (den första i världen!), separat hjulupphängning fram med hydrauliska stötdämpare.

En riktigt snabb 20-talare med fin väghållning! Det tyckte också Greta Garbo, som en tid ägde en Lambda.

Det var tätt bland de fina bilarna. Kan det vara en Chrysler till höger?