Hon med den rutiga kjolen

som syns främst på klassfotot i det tidigare inlägget med rubr ’forts 3’ - scrolla nedåt!

 - - - - Ja, hennes ’stories’ lovade jag ju där att återkomma till.

Hon kom till ett av jubiléerna och råkade sitta bredvid mig på middagen på Stadshotellet i – förstås – Karlstad. Ett och annat berättade hon ur sitt intressanta liv.

Hon fick - som där står - jobb på Utrikesdepartementet på 50-talet, när det kalla kriget rasade som värst. Först i Arkivet, vilket var en suverän position för att automatiskt bli insatt i allt som UD sysslade med, från det vardagliga till det mest hemliga.

Så fick hon tjänst på den svenska ambassaden i Moskva som en av sekreterarna där. Ambassadören hette Boheman, en av de bästa vi haft. Ambassaden var mycket påkostad i utformning och inredning. Där hängde målningar av holländska mästare från 1600-talet, mycket dyrbara.

När det gavs middagar, deltog ofta tjänstemännens fruar - kanske för att betona att det inte var en ’arbetsmiddag’. På vägen till matsalen passerade man då ett bibliotek, där en sådan målning var upphängd. Det kunde röra sig om en målning, liknande den här.

 

Vår gode ambassadör brukade kasta ett uppskattande öga på målningen i fråga, när han gick förbi på väg till matsalen – även i sällskap med hustrun. Hon var från Sydeuropa, ganska så spontan, minst sagt. Hon ilsknade till och vid lämpligt tillfälle skar hon sönder tavlan i fråga. Det blev för hr B en dyrbar reparation, det vill jag lova.

På den tiden fanns ett postorderföretag med namnet Åhlén & Holm. Den katalogen var över hela landet t o m ännu mera känd än Ikeas katalog idag. Där kunde allt beställas, från livstycken till kastruller. Den fanns förstås till hands även på ambassaden i Moskva. Sekreterarna (två svenskor) hade två ryska flickor som städade och sprang ärenden. De fascinerades av Å&H-katalogens innehåll. De fick veta att de kunde beställa vad de ville – det gällde ju mest klädesplagg – och så kunde paketet komma till dem med ambassadens post från Sverige. De valde ut några plagg. 

Men de tänkte inte på att så gott som alla rum var avlyssnade. KGB gav tjänsteflickorna en utskällning och de fick veta vad de skulle säga nästa dag. Våra svenskor blev beskyllda för att bluffa. 

 ”Sverige är ett utfattigt land. Katalogen är bara propaganda. De moderna plagg, som ni har, är bara hyrda för att skryta med. Ni har lurat oss.” Därefter blev stämningen inte lika hjärtlig, och vår sekreterare blev mera strikt, förstås.

Hur gick det för övrigt för min klasskamrat? Hon gifte sig med en (svensk!) pansarofficer, xom blev regementschef, minsann. Hon är säkert nöjd med sitt händelserika liv.