Jubileum, faktiskt!

200 inlägg! – Inte så många att skryta över för de flesta erfarna bloggare – men däremot för mig. Jubileum, alltså, men hur skall det firas? Jo, med en återblick med minnesvärda bil(d)repriser från vad jag själv körde – och som fått vara med någon gång på bloggen.

Ett jubileum ska också visa en glimt av framtiden. Men det tar vi sist!

Innan jag engagerade mig i veteranhobbyn, körde jag Buick -39.  Äldsta dottern skymtar.

Buick Century -38, 141 hkr.  Endast 4000 svenska mil.  Nyskick!

Buick serie 41 -38 - den enda av mina bilar, som jag kostat på renovering.

La Salle -37, marschade 105 i lugn och ro men drog olja.

Chrysler Windsor -47, tillfälligt köp för att (även) kunna delta i MHS' nya sektion 46/56.

Olds 98 -56, underbart minne! För många bilar tvingade mig att sälja, tyvärr.

Den enda engelsman som finner nåd här. Tung, tyst och ganska stark. Rover 90 -54.

Två av våra trogna fenmersor, perfekta familjebilar med kvalitet!

Mycket borde sparas för framtiden –men hur?

Den nuvarande datateknikens möjligheter till arkivering för framtiden är, tror jag, ganska så osäker. Försök att idag spela upp eller visa vad som lagrats på de första disketterna (nu ”urgamla”)! Går inte. För att inte tala om de gamla, små kassetterna, som användes flitigt i ett antal år. Om man inte har sparat hela paketet för uppspelning – också.

Även våra nuvarande möjligheter att kolla vad som sparats på/med USB etc kommer med tiden att försvinna.

En annan sak – hur arkiveras viktiga mail – en hel befolknings korrespondens? Genom en utskrift på papper, förstås. Annars får vi väl ringa till USA eller FRA och fråga efter både det ena och det andra. Eller till brottssyndikaten, som ju också är mycket duktiga på att kolla. De snor åt sig folks identiteter också!

Kanske man skulle börja med BREV i stället?  Viktiga sådana bör man i så fall spara som papperskopior, innan man skickar dom – för det vet ju alla att brev kan läsas eller ’komma bort’. Om det inte kommer fram - vem har då lagt vantarna på det?

Återstår alltså att gå längre tillbaka i tiden – att använda kurir. Men törs man lita på en kurir?

Säkrast alltså att vara sin egen kurir! Men då kan man ju lika väl – och allra säkrast - ta det muntligt, när man ändå ska dit.