Imperial 1958

Imperial Le Baron

Detta är ett svenskt PR-foto från -58 i vykortsformat. Om sådana kort verkligen postades till diverse spekulanter, vet jag inte. Fotografiskt är det väl ingen höjdare – särskilt om man jämför med hur man marknadsförde med klatschiga, lyxiga bilder och posters i USA.

Texten på baksidan – ganska enkel egentligen - lyder:

Imperial, Chryslerkoncernens flaggskepp, är en vagn, som bl a kan utrustas med elektriska dörrlås, som kan dirigeras från kontrollknapp på instrumentbrädan. Det är emellertid endast en av de många finesser som man kan få på denna vagn om man önskar. En yttre, distanskontrollerad backspegel offereras också som extrautrustning. Årets modell har ny grill och ny utstyrsel på sidorna – dörrhandtagen är sålunda nedsänkta i karossen. Effekten är 325 hkr vid 4600 varv.

Här kan man fördjupa sig i 50-talets språkbruk. Ny ”utstyrsel på sidorna” skulle man nog inte skriva idag. Att kalla bilen för ”vagn” (vilken fin vagn! etc) sitter i mitt tal än idag.

Men i stället ska vi titta på den utrustning, som erbjöds i USA enligt ”Standard catalog of American cars 1946-75”.

Till att börja med må påpekas att servostyrning och servobromsar var standard på dessa bilar liksom automatlåda och en lyxig inredning efter kundens färgval.

Sedan följer (siffrorna avser tilläggskostnad i rena  dollar utan cent)

Luftkonditionering 590, bakrutedefroster 21, värmeanläggning 140, tillsats för ögonblicklig värme 177, six-way power seat 118, fönsterhissar 125, radio med tryckknappar och bakre högtalare samt automatisk antenn 176, tonade rutor 50, helsyntetiska däck m vit sida (9.50x14) 55, tvåfärgad lack 20, farthållare 89, elektriskt lås av dörrar och fönster 65.

Det blir drygt 1600 dollar om man vill ha allt. Bilens grundpris = 5969.

Vad valde man då av allt detta? Det som - bortsett från varierade önskemål - mest beställdes, var elektriskt inställbara säten 93,6 %, fönsterhissar 92,9 %, däck med vit sida 86 % och till sist luftkonditionering 33,3 %.

Dessa siffror avser samtliga modeller av Imperial 1958, alltså vanliga sedanmodeller, 2-d HT, convertibles och limousiner.

Av den dyraste, Crown Imperial Limousine, tillverkades bara 31 st. Jag betvivlar att Limo-modellerna bidrog till någon vinst alls för bolaget. Dessa bilar var fruktansvärt dyra att tillverka. Bl a ägnade man hela 17 timmar per bil åt dörrarnas inpassning! Grundpriset var hela 15075 dollar.

Det anspråkslösa PR-kortet visar en lyxbil som få andra. Den som äger en sådan 58:a idag, känner sig säkert mycket belåten. Han äger en kvalitetsbil med ett äkta amerikanskt hantverk.

(Min Chrysler Windsor -55, som jag ägde en gång, smakade kvalitet den också!)
Tilläggas bör att Chrysler hade stora fackliga problem under 1957 och in på -58. Kvaliteten sjönk, försäljningen likaså - men under -58 kom en uppgörelse och det vände till det bättre.