Piloten vinkar tillbaka! (klicka för större bild!) |
Ett scenario som
detta kunde väl tänkas på den tiden. Upplevelser av den här typen tillhör
det förgångna – tyvärr.
Planet flyger 20-30 km fortare än tåget. När man tittar ut genom
ett kupéfönster – vilket var mycket vanligare då än nu – hinner man se planet
en god stund.
Vad var det?
säger man idag, om något blänker till under någon sekund. Ett lågtflygande
jetplans ljud hörs knappast genom de välisolerade, dubbla fönsterrutorna på ett
modernt tåg.
Dels kommer det efteråt, dels törs ingen jetpilot gå ner på
så låg höjd.
Idag hade dessutom flygmaskinen blivit långt efter.
När jag var liten grabb – då alla åkte tåg med låga
biljettpriser – förekom både ånglok och ellok.
Ångloken gav mera liv
åt resan och den koleldade ångpannans lukt på perrongen och ibland i kupén
förstärkte intrycket av att man var på väg någonstans.
Flygplanets typnamn
är Tummelisa (i dagligt tal Lisa). Det var ett av Flygvapnets övningsplan på 20-talet.
Flygkompaniets Verkstäder på Malmen (FMV) byggde med motorer
(90 hkr) från Thulinfabriken, vilka inköpts billigt av Svenska Arméflyget
innan Thulins konkurs 1923.
Planet var ensitsigt, avsett för elever som fullgjort sina
timmar med dubbelkommando. Utan en erfaren pilot till hjälp blev det en hel del
haverier.
Topphastigheten var 140 km/tim.
Vanligt var – med de få plan som fanns att tillgå – att
planen reparerades gång på gång. Eleverna blev också reparerade ibland, men i
en del fall fanns ingen sådan möjlighet.
Planet hade hög tomgång – tydligen ett olösligt problem –
varför föraren vid körning på marken tvingades stänga av tändningen med korta
intervaller.
När Arméflyget och Marinflyget bildade Svenska Flygvapnet 1926, fanns ett
tiotal ’Lisor’ kvar att öva på.
Ånglokets
typbeteckning är jag osäker på, men jag hoppas att det är det tyngsta och
kraftigaste bland SJ:s lok, nämligen typ F. Min morfar var förare på dessa och
andra ånglok – mera om det en annan gång.
(Efter vykort, prod/försäljn
H Eriksson, Falkenberg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar