Insjöidyll och krigsminne

Här ser vi en god vän till mig. Han kom från Tyskland, arbetade i Sverige på 50-talet – som mjölkkontrollant – men återvände till hemlandet igen. Han blev försäljare för svenskt järn och stål och det gick bra för honom.

Under åren i Sverige körde han DKW 1937 med träkaross. Han hade alltid hammare och spik med sig för att banka ihop sprickorna efter körningarna på våra vägar med ständiga potthål och tjälskott. (foto fr Google)

 

Plötsligt dök han upp hos oss i Värmland – 20 år senare – med sin Audi 100 med båt och mast på bågarna på biltaket. 

Segling var hans hobby. Med båten till hands kunde han bekanta sig med de svenska sjöarna, där det föll honom in att ta en paus.

Som 17-åring tvingades han in i armén 1942, då Tyskland började sin reträtt från Nordafrika, genom Sicilien och Italien – och i öster från Stalingrad genom Ukraina, Polen och ända till Berlin. Fast det tog nästan tre år.

Han blev utbildad till sabotör för att kunna spränga vägar och broar under reträtten. De tyska förlusterna var allvarliga och 1944-45 hade man hunnit ned till 16- och till slut 15-åringarna för att fylla luckorna. Men då var det inte mycket tid kvar till utbildning. Inte heller för de piloter, som tvingades lämna sina plan (ingen bensin!) och slåss mot krigserfarna ryssar.

De mest otroliga historier från 'kriget som det var' fick jag höra av honom. Bland annat när han obeväpnad mötte ryska krigsfångar på fri fot. På slutet fanns ej folk att bevaka dessa enorma läger. De blev fria, formerade sig i sina gamla grupper och beväpnade sig (enkelt genom att det fanns övergivna tåg med vapen och ammunition – kvarlämnade när rälsen bombats).

Men här ser vi en idyll i skarp kontrast till den tillvaro, som han aldrig glömde.

Tillägg.
Han hade placerats vid gränsen mellan Polen och Ryssland. Hans förband var upplöst och det var en allmän flykt åt väster. Det gällde att nå de allierades trupper för att undgå att bli fånge hos ryssarna. 

Episoden med de ryska krigsfångarna ägde rum på en skogsstig. Samtliga hade flera armbandsur på båda armarna. Det gav en antydan om vad de sysslat med.

Han bar på en ryggsäck med smalfilmer(!) - han hade nämligen filmat allt möjligt ända sedan han blev inkallad. De tog förstås av honom ryggsäcken. Han kunde litet ryska. När de fick se filmerna, sa han dumt nog: ”Vad ska ni med dom till?”

En av dem sa: ”Skjut honom!”. 

Deras ledare sa: ”Men han är ju bara en grabb. Gå!” Och han pekade bortåt stigen. Minst sagt obehagligt att ha dem bakom sig! Till slut anade han att han var utom synhåll och började springa - fort, fort!

Det var nära ögat.

Wanderer W24 4-d 1939

Så här ser den ut, denna udda fågel i veteranfloran. Varsamt iordningsställd och ägd i många år (men inte nu längre) av Claes Hermansson i Täby - som för övrigt är en genuin Kaiser-fantast.
Titta noga, för att en så sällsynt bil rullar i vår hobby är snudd på unikt.

Statistik! Vad har hänt på sju månader?

På de flesta av Kornknarrens inlägg är det visserligen inga kommentarer. Men statistiken visar i alla fall ett förhållandevis stort antal besökare.
Den 26 augusti 2014 publicerade jag en lista över flest besök per inlägg från datum för resp inlägg. Det visade sig, att en del inlägg, som är flera år gamla, fortfarande via bloggens 'etiketter', arkiv eller egna sökord bättrar på sina placeringar. Sakta men säkert närmar de sig toppen.

U.S. Cars, 2011, september.

Fortfarande nr 1, Hudson-limpan, som nådde sin placering för länge sedan.

Skrotbilder, 2012, januari.

Bilskrotsbilder, tvåa ännu - men det fattas bara ett fåtal besök för att nå första plats!

U.S. Cars, 2014, december.

En Buick i Norrtälje.
Något oväntat har hänt i och med att detta inlägg på bara tre månader har nått plats tre. Medan 'Bilskrotsbilder' har funnits i över två år!
Hoppsan! Tog över ledningen alldeles nyss - den 2 april! Varför?

Tyska bilar, 2011, oktober.

Mercedes 170S – en förfinad arbetshäst – nu fyra. Kryper sakta men säkert allt närmare toppen.















IMPERIAL 1958 - U.S.Cars, förut trea, men har nu hamnat på plats 5. (foto här saknas just nu)

'Hur retro är du? Hur omodern?' (januari i år, scrolla nedåt)
'Att studera i Karlstad förr' – ett antal inlägg i följd under etikett Livet som det var
'Duesenbergannonsanalys' (U.S. Cars, 2014, december 28)
'Extravaganza' (Livetsomdetvar, 2014, juli 20)

Samtliga dessa fyra inlägg ligger på plats 6 med bara några få besöks skillnad sinsemellan.

Slutligen ett mc-inlägg, 'Lasse Dérantz – en ovanlig personlighet' på tionde plats. Etikett Motorcyklar, 2012, mars.  (Foto här saknas just nu).

Petade från Topp 10 är Mc-hobbyns riddare, Bilretro, Byte sker (fr Microsoft till Linux) och Vackra Stockholm . . .

Samma gata idag - en odramatisk utveckling

Allt bygger från början på att jag på en marknad kom över det gamla vykortet av Heleneborgsgatan på Södermalm i Stockholm (redan behandlat, scrolla bakåt).
Klicka på bilderna för större format!

Härom dagen ett utlovat återbesök, drygt 60 år senare!

Det här är en gata som inte berörs av den nutida pulsen på Södermalm. På tvärgator åt höger kommer man först till Högalidsgatan (och Högalidskyrkan med de dubbla tornen) och sedan till högtrafikerade Hornsgatan, som löper ända från Slussen till Hornstull med bron till Liljeholmen och E4 söderut.
Bakom husen på vänstra sidan finns Pålsundet och Långholmen.
Det ser fräschare ut, men det beror mest på att det är ett foto i färg. Regnskyddet ovanför porten är troligen av kopparplåt, idag ärgat i grönt.
I fonden syns fortfarande den höga skorstenen. Där finns inga industrier numera. Man kan undra när den skall rivas . . .

De speciella skyltarna - upplysta lådor med bokstäver på glaset - som är placerade vinkelrätt ut från väggen, var mycket vanliga förr.
Roligt att se att de förekommer än idag.
Och låssmeden får njuta av att inte vara särskriven.

Skylten nedan är av en liknande typ - och med ovanlig text!

Uddeholm 1939

Klicka helst på bilden för större format!

Alla gamla vykort tycks ha en förunderlig skärpa – detta trots att de oftast tagits från den öppna sittbrunnen i dåtidens vibrerande luftfarkoster – i detta fall ganska säkert en Klemm 35.

Samhället Uddeholm (ungefär mitt i Värmland) var säte för Uddeholms-bolagets – UHB – verksamheter. Där fanns huvudkontoren (som det hette) för järn- och stålförsäljningen inom och utom Sverige - från delvis egna malmgruvor - och för virkesinköpen till sågverken och de kemiska industrierna. Samt för några stora jordbruk – spridda över landskapet – ibland med experimentella grödor. Dit hörde också Uddeholms Gård.

De stora sammanlänkade byggnaderna nedtill är ladugård (m svart tak), stall (vit byggnad på tvären där bortom) och loge m m i den hitre byggnaden (ingen liten lekplats för de yngre).
Tjänstebostäderna nederst t vänster: - det är mest avdelningschefer, som tilldelats så stora villor.
Herrgården (med de 'oförklarliga händelserna', se Bloggarkiv 2012, februari) syns delvis. Där bodde överingenjören för stålverken i Munkfors, Hagfors och Storfors. Litet längre bort ett av huvudkontoren, därefter läkarbostaden och sjukstugan. Många villor ligger utanför fotot. En del anställda bodde i Hagfors och pendlade med buss eller per cykel.

I sjön ser man några långa bryggor ut till kallbadhus på djupt vatten.
Längs en allé tvärsöver fotot löper länsvägen till Hagfors.
Den gamla bron över Uvån syns också. Lövverket skymmer tyvärr Lanthandeln, Hotellet, Samrealskolan och delvis handelsträdgården, där allén börjar. Samt järnvägsstationen - men järnvägen syns tvärsöver fälten uppe till vänster.

Det känns underligt att så väl kunna studera det samhälle man växt upp i, där allt fortfarande lever i ens minne - dessa stora trädgårdar, parkvägar, båtplatser, vassruggar (där man lade ut mjärdarna) - och tennisplanerna och kägelbanan.
Och människorna, förstås, inte minst chaufförerna, som bidrog till ens bilintresse, som i många fall gått som en isbrytare genom tillvaron.

År 1940, den 9 april, samma dag som tyskarna landsteg i Norge, brann de nämnda sammanlänkade byggnaderna ned. Ladugården återuppbyggdes som Sveriges modernaste någon kilometer utanför samhället. Det blev då en avsevärd minskning av flugor och bromsar för de boende i detta ganska så exklusiva lilla samhälle.

Heleneborgsgatan på Södermalm - då

Klicka för större bild!

Heleneborgsgatan på Södermalm, nära Västerbron, cirka 1951.

På den solbelysta sidan vilar sig främst en efterkrigs-Kapitän med en rekorderlig radiomast. Vilket nog behövdes med den tidens täckning. Delvis skymd av den ser vi en DKW skåpmodell med påbyggnad av trä.

Så följer två Opel Olympia, en Dyna Panhard och en Cheva från 37-38 m fl.

På den vänstra sidan skymmer förstås några cyklar igenkänningstecknen på bilen.

Apropå cyklar – man märker det gamla vanliga sättet att parkera en cykel vid trottoaren. Den ena trampan nederst och i bromsläge mot kanten – så står cykeln något lutad men stadigt. Fast det krävs just en så hög trottoarkant, som det alltid var på den tiden. Några cykelstöd såg man inte till.

Den höga skorstenen i fonden torde höra till Münchenbryggeriet, eftersom fotot sannolikt är taget västerifrån. Det tror i alla fall Eric Collin, som har hört av sig.

Tillägg

Det får väl bli en publicerad kamerakoll på denna gatas utseende idag, vad det lider. Och därmed även väderstrecket.

Liksom betr Norr Mälarstrand i ett tidigare inlägg. T o m Stadshusets baksidefoto i inlägget 'Vegagatan (etc)' under Etikett 'Uddeholm m omnejd'.

Kanske i april. Sådana utflykter är av det angenäma slaget.

The Legends

Dessa tre (enl bild) stod för en GREAT PERFORMANCE – ingen kan påstå något annat. Jerrys pianospel var ekvilibristiskt med mycket humor. Orkestern fyllde smidigt på bakom dessa legendariska soloartister. Örhängen i övermått, inte minst från en porträttlik 'Orbison'.
Man fick se hur Elvis åldrades med frisyr och kläder efter hand som föreställningen fortskred.
De sköna doorna gjorde sitt till.
Det hela ägde rum i Bollnäs i höstas. Många kom miltals därifrån. Det var det värt, tyckte dom.

Kornknarren - som visserligen inte så ofta begår dylika evenemang – imponerades!
Det här inlägget kan förstås betraktas som ren och skär reklam.
Det har jag inget emot i så fall.

Klicka för större format!

Vad kan göra livet enklare?

Visst har vi stött på tokigheter, som vi vill ha bort eller justera till ett bättre läge. Där hamnar vi på den uppfinningsrikedom, som finns hos de flesta människor, men aldrig kommer till skott. Det borde finnas en möjlighet att skapa ett forum för alla livets förbättringar, som finns förborgade i våra briljanta hjärnor.

Så tänkte Staffan Johansson, som skapade en webbadress, dit folk skickade in förslag på vad som borde finnas eller tillverkas till allas belåtenhet.
Men som ännu inte existerade.

När tusentals förslag inkommit, utgavs år 2008 på Brombergs förlag c:a 350 av dem i en häftad bok. Denna bok råkade jag stöta på vid ett besök på Stadsmissionens Second Hand. I förordet nämns förslaget 'vantar med blinkers' för cyklister. Vällovligt med ökad trafiksäkerhet, eller hur? Samtidigt inte särskilt svårt att tillverka. Samma sak med 'ett reseväckarur med inbyggd brandvarnare'. Det borde väl inte vara så svårt att kombinera?
Jag har valt ut ytterligare några, som du finner här nedan - med mitt omdöme inom parentes.
Tycker att det är mycket trevligt att läsa om vad folk tycker "vi" kunde behöva.

En hyllning skänker jag till Staffan J, som kommit på hela idén. Samtidigt undrar jag hur många dubbletter, som inkom. Alltså där folk – ovetande om varandra – kommit på samma önskemål.

Man hoppas att de bästa kommer i handeln till slut!

// 1  Hushållsmaskiner och andra apparater borde ha en "öronmärkning" som kvalitetskrav, så att man vet hur mycket de bullrar, innan man köper dem.
(Mycket bra, tycker jag. Vår nya elvisp är alldeles för högljudd, har det visat sig.)

// 2  Vill ha en knapp på TV:n att trycka på, så att det börjar pipa i fjärrkontollen - ifall man har förlagt den.
(Kanske onödigt för oss, men en del hem har en massa ex till olika ändamål. Den borde nog blinka också.)

// 3   En central plats för alla att göra felanmälan på, när det gäller något ute i staden, som används av alla men inte fungerar. När man ser något som är trasigt, vet man ju inte vem man ska kontakta.
(Det vore nog inte så dumt, för alla orkar inte med att fixa det på datorn, när dom väl är hemma. Vilken adress där? Osv.)

// 4  Jag vill att snedställda parkeringsfickor ska vridas 90 grader, så att man i st f att backa ut i trafiken, backar in i p-rutan. Det skulle ge färre olyckor.
(Bra förslag, tycker jag, antagligen för att det är något som jag själv har tänkt på.)

// 5  Skulle önska airbags till båtar. De skulle aktiveras vid grundstötning eller farlig lutning.
(Gillar jag! Det finns visserligen flytelement i nyare båtar, så att de inte sjunker. Men här avses nog att båten ska förbli upprätt och inte flyta upp och ned.)

// 6  Önskar en sele med handtag på ryggen - att sätta på små barn, så att man kunde lyfta dem lätt när man har bara en hand tillgänglig. Nu tvingas man lyfta i en arm eller i kläderna.
(Bra idé!)

// 7  Vill ha en funktion, som så ofta som jag har angivit, läser av om (mitt) konto nr 1 innehåller mindre än t ex 2500 kr.
Om så är fallet, flyttar denna funktion pengar från (mitt) konto nr 2 så att saldot på konto nr 1 når upp till 2500. Om saldot på nr 2 är för lågt för att klara detta, skulle ett sms sändas till mig.
(Visst, ok för dom som har dålig koll.)

 // 8  Vill ha en motorvärmarkabel som sitter i motorutrymmet och som fungerar som sladden på t ex en dammsugare.
(Håller med! Då slipper man leta, koppla och trassla i motorrummet - helt enkelt mycket bekvämare. Vid kontakt med stolpe, alltså. Hur det nu ska få rum!)

 Ja, så där håller det på. Men det finns förstås också aparta önskningar för situationer, som inte är så allmänna.
Vad sägs om olika skal att sätta på huset för tillfälliga utsmyckningar av till exempel sommarhuset eller till jul. Litet som Christo men för vanliga villor och för vanligt folk.

 Vi lämnar boken, vars titel är just 'Vantar med blinkers'. Skulle du få tag i boken, så har du kvar runt 340 tips att fundera på!

Och meddelar att det idag är precis fyra år sedan Kornknarrens allra första inlägg. Självklart har jag inget emot att överraskas av något ännu mera givande att ägna dessa timmar åt. Men än så länge är horisonten obruten - och bloggen fortsätter.

Till sist en hyllning till läkarvetenskapens framsteg på området transplantationer. Nu väntar vi på dess slutliga fullbordan
- en transplantation av hela kroppen!

"Okej, du får en hundring för hela säcken och så måste du fylla i ett donationskort."
(ur numera nedlagda skämttidningen Larson)

Ett taxifoto inifrån

(Klicka för större format!)

Stockholm, Norr Mälarstrand, i mitten av 50-talet.

Taxin är en Cheva enligt emblemet på instrumentbrädan, förmodligen en 54'a. Lustigt med två VW – en framför och även en mötande alldeles inpå. Och efter den följer en Citroën, (kanske) en PV och därefter en Morris – följd av möjligen en Austin i skåpversion och, längre bort, en Mercedes.
Cyklisten - om det nu är en cyklist - bär hjälm, vilket var synnerligen ovanligt på 50-talet. Läs kommentarerna - klicka på raden efter texten!

Parkeringens läge (till vänster) intresserar mig, eftersom jag vet hur där ser ut idag. Här blir det en komplettering med aktuellt foto i vår, när all snön är borta.

För övrigt – när blev det slut med amerikanare som taxi? De sista man såg i Stockholm – ensamna bra länge - var några Checker. Kanske en nostalgisk ådra hos dessa åkare? Det var i alla fall en robust bil för alla väglag.
Det skulle också komma en tid med Kapitäner med 60-talets panoramaruta. Litet amerikakänsla, trots allt - bland alla MB 190 C med fenor.

Vinternostalgi i Sälenfjällen

Till flydda tider återgår

Min tanke än så gärna.

Mig vinkar från förflutna år

Så mången vänlig stjärna.

Välan, vem följer nu mitt tåg …

Så skriver Johan Ludvig Runeberg i Fänrik Ståhls sägner – obligatorisk litteratur under min gymnasietid. Det handlar om kriget 1809, då vi förlorar Finland till Ryssland. Striderna äger rum i Finland, som då var svenskt sedan 1100-talet.

Idag tycks dessa rader lämpliga som en vemodig, nostalgisk bas för retrobloggare och andra med backspegeln injusterad.

Nåväl, om 1951 är 'flydda tider', så passar det med foton, som illustrerar just det. Storfjället intill Sälen i Dalarna – ett naturligt mål för skidutflykter med matsäck.

Vår familj tog vår Chevrolet Stylemaster 1947 - denna gång först till Lima i Dalarna, där goda vänner bodde, och sedan några mil vidare norrut till Sälenfjällen.

Alla angjorde till slut den s k Storfjällsgraven, där Kornknarren här syns till vänster bland de sittande.

Sälenfjällens popularitet resulterade förstås i vykort från tiden, där man får bättre uppfattning om hur det såg/ser? ut.

Från Uddeholm en tidig morgon nådde man Sälen på förmiddagen. Skidåkning tills det mörknade och sedan hemma igen frampå kvällen. Det skedde minst en gång per år. Vintrarna började tidigare då. Det blev flera tillfällen än numera.

Till Sälen med Cheva 47:an (ytterligare bilder) – se Bloggarkiv 2013-april-7.