Senare delen av 50-talet.
Ett gåtfullt scenario! (klicka på bilden för större format!)
Skall det bli prisutdelning? En antydan syns till höger.
En större täckt (Bedford?)lastbil med högtalare åt alla håll nära tälten till vänster. Det syns några US Cars till höger, men för övrigt är nog alla av brittiskt fabrikat.
En Jaguar Mark V får acceptera, att ägaren (förhoppningsvis!) plus god vän sitter på taket (litet t h om mitten på bilden).
Betydligt närmare fotografen står två inhemska woodies, sällsynta bilar idag.
Stora tält, några för öl och kanske även för en slurk whisky.
Apropå alla bilarna må nämnas att promilletoleransen i Storbritannien har legat högre än här. Att på landsorten köra hem från puben betraktades som naturligt. När jag körde bil i England 1952 (en hyrd Austin) och beställde en läsk på en pub intill stora vägen förbi Weston-Super-Mare, sågs det med förvåning.
WSM ligger på västra sidan (av England, alltså), turistbetonat, med en del badstränder. Men det var brant ned till vattnet, så de flesta solbadade bara där uppe och på brittiskt vis. Dvs med något uppdragna kjolar resp långbyxor, uppkavlade ärmar och ibland uppknäppta skjortor.
Då hade vi ju vänstertrafik även i Sverige, så det var odramatiskt att köra, även om bilarna var högerstyrda. Men ibland blev vägarna trefiliga, där mittenfilen var menad för omkörning. Den som snabbast påbörjade en sådan, tvingade därigenom de mötande att avstå. Om hela sträckan var överblick-bar, så okej, men ibland var så inte fallet. Då var det meningen att man vid möte (just då!!!) skulle in i någon förmodad lucka till vänster. Det kändes inte så säkert, men trafiken var faktiskt rätt gles utanför städerna - men ändå långsam.
Det var också en idyllisk tid med stor hjälpsamhet trafikanter emellan.
Mitt boende låg i en förort till Birmingham. En kväll var smog'en så tät, att nästa morgon var det många som inte visste var de lämnat bilen, när de med stort jämnmod (och vana) givit upp och fortsatt till fots.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar