Dodge 1957

Enligt tidningen FART från 1957 ser vi här en ordinär 6-cyl Dodge Coronet från det året. Körd av Varg-Olle Nygren (i bild), en av våra främsta mc-förare genom tiderna. Många håller honom främst, eftersom han var segerrik i alla de kategorier, där han tävlade – t ex så väsensskilt som Speedway och TT.
”Han kunde allt”, hette det.

FART var omtyckt med sina – just det - fartfyllda reportage med skribenternas personliga intryck av provturer och andra körningar.
Ibland skojade man till det som vid provkörningen av Coronet på bilden. Möjligen var Varg-Olle inblandad den här gången. Så här fick man läsa (poäng max 12):

MOTOR (11 p) – Som en restaurangspis modell större: tål en hel del innan den är överbelastad.
STYRNING (11) – Vid höga hastigheter tänker vagnen själv, men man måste hjälpa den att tänka, då det går sakta.
KOMFORT (12) –  Tält behövs ej på semestern – man har två perfekta ottomaner i vagnen.
VÄXELLÅDA (12) –  Fanns ingen. Bilen gick ändå. Vi tryckte på en knapp och den var intryckt hela tiden.
Osv.

Det uteslöt förstås inte en mera teknisk beskrivning av den vagn som provkördes – i kombination med förarens intryck. Men eftersom ovanstående bygger på ena sidan av ett urrivet blad, hittat i en samlingspärm, kommer Kornknarren nedan med litet framtagna fakta om Coronet 1957.
 
Coronet låg det året lägst i modellordningen, sedan de billigare Wayfarer och Meadowbrook slopats. En 3,8 liters (230 cui) sidsexa (mera vanlig i Plymouth) erbjöds här i Sverige. Men man kunde även få Coronet med en 5,8 liters (354 cui) Hemi V8, som i början var överblivna motorer från Chrysler -55/56. Med tuffare kamaxel från en ännu större (392 cui) chryslermotor, kunde Coronet V8 skryta med hela 340 hkr. Motorbeteckningen var D-501 – och gav två små korslagda målflaggor som flygel-emblem.
’Ovanför’ Coronet fanns Royal och Custom Royal med mera lyx som standard, men det mesta kunde beställas extra även till Coronet.
1957 innebar också torsionfjädring fram. Bättre väghållning, alltså, än merparten från U.S.

Nöjsamt tillägg, 
berättat för Kornknarren av en god vän till Varg-Olle.
Varg-Olle kom på sin mc i full fart (fort gick det alltid) genom en smal grusvägskurva med skymd sikt. Där stod en lastbil parkerad. Han insåg att han skulle följa med mc’n in under flaket på lastbilen. Ingen betänketid! Han ställde sig upp, tog ett språng upp på den lyckligtvis låga lasten (säckar med potatis), vidare på taket till hytten, och sedan med fötterna först ned på marken framför. Efter ett antal inbromsande steg var allt över - inom några sekunder. Mc’n blev ett vrak - men Varg-Olle var oskadad.
Liknande episoder cirkulerar om andra - men i det här fallet är det sant!