Inlägget ”Idyll
och krigsminne” (sökruta finns) handlar om vännen Heinz
och hans äventyr. På 50-talet och tidigare. Men här dyker det upp
ett foto av hans syster Erika på väg in i en Ford V8 1956. Hon var en idrottstjej och blev distriktsmästare i längdhopp. Duktig med hästar - en skicklig ryttarinna. Hon tog studenten i Arvika.
Året är 1962 och än visste hon inte vad livet skulle erbjuda. Hon hade blivit kompis med Kornknarrens syster och mycket omtyckt av hela familjen.
Men det blev återflytt till Tyskland, och utbildning till lärare i gymnastik och engelska. Sådan kombination kunde man ha som lärare där. Hon lever än och jobbar som översättare på gamla dar (make och två söner med familjer har hon också).
Kornknarren har hälsat på några gånger.
Året är 1962 och än visste hon inte vad livet skulle erbjuda. Hon hade blivit kompis med Kornknarrens syster och mycket omtyckt av hela familjen.
Men det blev återflytt till Tyskland, och utbildning till lärare i gymnastik och engelska. Sådan kombination kunde man ha som lärare där. Hon lever än och jobbar som översättare på gamla dar (make och två söner med familjer har hon också).
Kornknarren har hälsat på några gånger.
Ännu ett foto, som
skapar frågan: varför tog man inte fler bilrelaterade vardagsfoton
från tiden – när man hade allt det omkring sig? Och intresset!
Jo, visst togs det foton (som Larsson påpekar i kommentaren nedan). Och många retrobloggar visar just det. Bilen gav mera status då än nu.
Men jag menar vår egen familj! Jag kan svära över hur få foton det finns av bilarna min far ägde. Eller senare min brors och systers bilar. När min bror tog körkort, t ex, eller jag själv (!) med racerföraren Adlers som inspektör. Eller min goda moder - jisses!
Och alla bilar som besökte oss privat - släkt och vänner eller bolagsfolk på virkessidan . . . Det var enkla bilar, dyra bilar, snabba bilar. Likadana finns väl någonstans i andra bloggar eller på Google - men det är inte samma sak! Ack, ack!
Jo, visst togs det foton (som Larsson påpekar i kommentaren nedan). Och många retrobloggar visar just det. Bilen gav mera status då än nu.
Men jag menar vår egen familj! Jag kan svära över hur få foton det finns av bilarna min far ägde. Eller senare min brors och systers bilar. När min bror tog körkort, t ex, eller jag själv (!) med racerföraren Adlers som inspektör. Eller min goda moder - jisses!
Och alla bilar som besökte oss privat - släkt och vänner eller bolagsfolk på virkessidan . . . Det var enkla bilar, dyra bilar, snabba bilar. Likadana finns väl någonstans i andra bloggar eller på Google - men det är inte samma sak! Ack, ack!
Nja, det finns allt många gamla bilrelaterade foto från förr. Iofs kan man önska att de vore fler i vissa fall men vi får glada för de som finns. I dag tas det kanske oöverskådligen för många foto?
SvaraRaderaHåller med - men jag uttryckte mig inte så tydligt. Har utökat texten ovan - hade för bråttom vid tillfället. Kanske borde jag vara nöjd efter vad jag lyckats publicera - men icke.
SvaraRadera