Att finnas men ej synas . . .

Rålambshovsskolan ligger vid Västerbrons landfäste på Kungsholmen. Närheten till bron har varit och är ett av skolans landmärken.
Som bildlärare (numera pensionär) på den skolan fick min hustru förtroendet att skapa en (fond)väggmålning i skolans entréhall, drygt 20 m² väggyta. Den kom att knyta an till skolans läge med Västerbrons dominans som grund.
Året var 1993.

Fotona ger glimtar av hur det blev. Målningen blev en anslående del av skolans image och dess vardag. Eftersom hallen är upplyst dygnet runt, blev den belysta målningen en färgklick i vintermörkret under många år för alla elever och lärare och för dem som åkte förbi med buss eller bil.

Här ser man målningen i entréhallen och hur brofästet fortsätter vinkelrätt på väggen intill.

Men så kom katastrofen!

Häromåret, under ett jullov, då skolan var stängd, beordrade skolans kvinnliga rektor att allt skulle övermålas med vit, heltäckande färg. Detta skedde alltså i smyg. Döm om lärarnas och elevernas häpenhet och ilska när lovet var över!


Här kan man jämföra målningens storlek med entrédörrens.









Även om en önskan formulerades, att målningen skulle återställas, saknas tillräcklig lyhördhet hos fastighetsägaren för något så kostsamt.
Sedan några år finns bara den vita väggen där. Ingenting har kommit i stället. Och det var just dess tomma vithet, som initierade målningen från början!
Under två decennier fanns den där som en visuell inbjudan till alla. 
Men dagens elever känner inte till vad som döljs av den vita övermålningen.



Det tog tid att mäta upp och få allt som det var tänkt!

Att en andefattig rektor i stället för att se till kulturella värden visar en sådan egenmäktig halsstarrighet och brist på känsla för skolans kontinuitet – det utgör förstås en risk för den skolans rykte.

 Västerbron i original 1950.