Ford V8 1934 - tre år gammal

Ett familjefoto - tja, varför inte?
Ford 34:an, begåvad med 90 hkr på det svenska besiktningsinstrumentet, fick kämpa på skogsvägar som idag används för biltävlingar med ofattbara hastigheter. Men Forden var nog då samhällets snabbaste bil.

Kornknarren, ganska stolt, känner samhörigheten med vrålåket genom ett grepp om den utvändiga körriktningsvisaren.
Året därpå, 1938, byttes bilen in mot en ny Ford med bara sextio hästars V-åtta. Den drog mindre bensin.
Ett år senare kom kriget och det blev gengasdrift. Inte roligt!

(Läsa mera om gengastiden? Se Bloggarkiv 2014, augusti 11.)

Renhetens verktyg

Goda rutiner, både andliga och kroppsliga, är eftersträvansvärda. Här håller vi oss till det kroppsliga.
Det finns i varje hem produkter, ägnade åt vår mer eller mindre användbara och kanske njutbara kropp.
Vi vet att det är de små detaljerna, som gör det.
Och vet man inte hur man ska tackla sin kroppsvård - och dess verktyg! - så kan man läsa om det i tidningen.

I detta fall (kultur-)magasinet JOKER, nr 9 1945, utgivet av bl a Per Anders Fogelström, känd från sina böcker om livet i det gamla Stockholm.
"Artiklar, noveller, humoresker, dikter och bilder" bjöd man på.

Och även, som synes, råd om vardagliga - men viktiga! - ting.




(Klicka på bilden för något bättre läsbarhet!)

Strindberg - kanske en trädgårdsvisionär?

En mycket hög och bred GRAN, över fyrtio år gammal, har under det senaste årtiondet trängt in mer och mer i vår tankevärld.
På landet, vid tomtgränsen intill en stenmur, har den vuxit till ett givet blickfång – inte bara för oss utan även för kringboende.

Så här stor var den faktiskt. T v lastbilens griparm redo.

Men Per, Gudrun och andra stormar har mer och mer skapat en oroande effekt. Törs man vänta tills Agnes eller Sture dyker upp? Tänk, om . . . !?
Till sist, under september månad 2015, var måttet rågat. Landmärket skulle bort – kvittade hur konstigt det än kunde kännas efteråt.
Ett högt träd utan dunge eller skog är ju mera utsatt. Boningshuset bara femton meter bort gav ett säkerhetsskäl.

Bildbevisen blev många. Här följer ett urval. (Klicka för större format)

En arborist skymtar vid halva höjden.
Grenar dunsar ned vid lillstugan.















Arboristen avslöjad. Halva granen avklarad, redan på flakets container.

Här lyfts nedre delen bort.
Effektivt med kranens gripklo.
Upp- och nedvänd kärra skyddar några ömtåliga växter.

Två jättestora, gamla och risiga körsbärsträd mötte samma öde.
Det gick fort!

Alldeles tomt blev det inte.
En betydligt lägre systergran, hittills något mobbad, överlevde.
Arboristen rensar efter körsbärsträd nr 2 t h om stugan.
Nedre stammen (delad) är snart på gång.

Den mörka skepnaden, som dämpat solens strålar på kvällen, var förintad.

Så efteråt fick man lust att citera Strindbergs rader om hans nya Stockholm:

”Här rivs för att få luft och ljus – är inte det tillräckligt?”

Lindarängen - Stockholms Flyghamn

Lindarängen hette Stockholms flyghamn vid Värtan strax norr om den dåtida bebyggelsen. Ända från 20-talets början flög man där. Ganska snart nådde man mer än 1500 avgångar per år och i slutet av 30-talet över 2000.

Bromma (land)flygplats invigdes visserligen 1935, men sjöflyget var väl etablerat och ökade faktiskt trots Bromma. De reguljära linjerna var ganska omfattande. Till de längre sträckorna hörde Stockholm-Danzig (vid polska Östersjökusten). Fyra timmar tog resan med mellanlandning Kalmar – eller ibland Slite på Gotland. Helsingfors var närmare och dit gick tätare turer.

Bulltofta landflygplats nära Malmö blev en tidig konkurrent med sin närhet till Berlin och Amsterdam. Man inledde då resan med tåg Stockholm-Malmö.

Första reguljära starten från Lindarängen. Året är 1924 och vi ser en Junkers F 13. Tyska Junkers tillverkade robusta och driftsäkra maskiner. Förekom även som post- och ambulansflygplan.

Flygbåten Dornier Wal, vid Slite på Gotland 1925.
Tyskkonstruerad, tillverkades under 20-talet först i Italien men från 1931 till 1936 i Tyskland. Mycket tillförlitlig.
Olika fabriker fick leverera motorerna. I början Rolls-Royce men senare Isotta Fraschini, BMW och andra. Tillsammans gav de två motorerna 670 hkr. Flygsträcka 80 svenska landmil. Marschhastighet c:a 150  km/tim. Besättning tre man, passagerare c:a 10.

Klicka på bilderna för större format!

Lindarängen anordnade en internationell flygutställning 1936. Från vänster ser vi ASJA Viking II, den tremotoriga Junkers Ju 52 Södermanland, Sikorsky S38 Silverwing, Junkers F13 Gästrikland och Waco UIC. (Foto Stig Nyberg. Ur Allt om Hobbys Trafikkalender 1982.)
Det ser litet glest ut, men i hangarerna fanns andra plan och mycket annat att beskåda.
Den vänstra hangaren, ritad av Sven Markelius, är ett byggnadsminne. Den används än idag (som lager) och ligger på Stockholms Frihamns område. Viken vid Lindarängen är utfylld och nu byggs bostäder där.

Min far (i virkesbranschen) gjorde 1939 en tjänsteresa till Helsingfors med Ju 52 ”Södermanland” - ganska spännande på den tiden.
Det var orostider och fotoförbud.
Detta foto av vänster motorkåpa på tremotoriga Junkers Ju 52 togs i smyg.

Ju 52 marschade i drygt 200 km/tim och tog c:a 20 passagerare.
Så sent som 2008 återstod åtta flygande exemplar.

Att använda kameran innan avgången från Lindarängen var dock tillåtet.
(Min far vid kameran.)
Observera den runda ramen, vridbar, för radiopejling för position. En liten flagga på en mast var brukligt vid uppehåll i flyghamnarna.
Passagerarnas spänning och eufori inför flygresan kändes nog mer än hos dagens resenärer med Jumbo Jet. Mera av äventyr, helt enkelt.

Vintern stundar och verksamheten upphör. En skridskobana anordnas  i en av hangarerna. Det var kalla vintrar på den tiden.
Under hela kriget, dessutom, rådde i stort sett civilt flygförbud.

(Fotot från Tekn Muséets arkiv, äv publ i 'Det romantiska 20-talet')

Här är det inte 'Södermanland' utan 'Uppland', som får service. Sammanlagt åtta man gör vad dom ska. En anslående scen med motorhuvarna uppfällda. Frontmotorn får vänta. Tvåbladiga propellrar av trä. Året är 1928.

Sjöflygets glanstid ända in på 50-talet berodde mest på att destinationerna erbjöd just flyghamnar. Det tog tid efter kriget (slut -45) att återställa eller nybygga landflygplatser.
Sista året för Lindarängen var 1952.

Reklam uppåt väggarna

Klicka gärna för större format!

Förr i tiden – låt oss säga 1930-1955 bara som en antydan – revs gamla hus i Stockholm här och där liksom ett i taget. Tomma gavlar utan fönster dök fram på husen intill.

Det finns många fotobevis på hur gavlarna nyttjades för reklam, innan man fick beskåda den nya härlighet som växte upp.

Fotot visar bioreklam, knappast senare än 1935. George O'Brien var en stumfilmsstjärna – ofta en vildavästernhjälte. Han klarade övergången till ljudfilm och blev ganska seglivad.

Men på 60 talet förintades hela kvarter. Då blev det inga, visserligen ganska tråkiga men pittoreska, husgavlar kvar under den tid, som det tog att ersätta det rivna. Men sådana var det ännu gott om i gamla Östberlin, när jag var där för tio år sedan.

Varje stad har ju sin tidscykel – av helt olika skäl.