tisdag 13 januari 2015

Paris, andra dagen.

Den gamla triumfbågen började byggas av kejsar Napoleon I, då Frankrike en kortare tid behärskade Mellaneuropa m m, tänkt som en hyllning till de segerrika, franska arméerna.
Men segrarna övergick i nederlag och Napoleon avsattes 1815. Byggnationen avstannade – och bågen stod inte klar förrän 1836.
 Därunder 'den okände soldatens grav' som hyllar de stupade under WWI. (se också  faktatillägg i slutet)










 Alla franska presidenter vill göra någon del av Paris till sitt eget bomärke. Det gäller att bli ihågkommen för något pampigt och samtidigt nyttigt. Låt bygga en ett nytt museum! En ny flygplats! – eller varför inte en ny stadsdel! Det senare gällde i alla fall för president Mitterand (vald åren 1981-95). Man kan nog säga att han greps av rena storleksvansinnet!
Stadsdelen heter La Défense, ett ord som bl a har med försvar att göra. Möjligen låg där en gång en sådan anläggning.


















Vi närmar oss Mitterands skapelse med en ny, enorm triumfbåge. Den gamla fick förstås vara kvar. Vid en jämförelse skulle den få rum flera gånger om under den nyas vinkelräta valv.  Två stående klossar och en till, lagd på och mellan dem.
Så var det klart! Mitterand har slagit Napoleon med råge!


Oerhörda kontorskomplex med arkitektoniska idéer strävar mot den franska himlen!
Osynligt utifrån finns en enorm galleria under ett centralt torg. Där besökte jag vad som måste vara Europas största apotek.
Omedelbart dök tre unga damer (expediter) upp och mer eller mindre tävlade om att visa mig till rätt hylla för huvudvärkstabletter. Hm – ja, det var stressigt, det var det.








Le Marais
En förhållandevis stor, gammal stadsdel, som gått från topprankad på 1600-talet till mittläget på 17-1800-talet fram till nedgången på 1900-talet.  Efter kriget, på 50-talet, började man 'saneringen'. Ordet Marais betyder 'träsket' - litet vanvördigt. Gentemot t ex Hotel Salé, byggt av en rik skattmas på 1600-talet – numera Picassomuseum.


















Alla presidenter tycks ha dragit sitt strå till stacken,
President Georges Pompidou (1969-74) nöjde sig med att förära Paris och Le Marais ett museum för modern konst, Centre Pompidou. Till skillnad från Louvren.

















Vi hann inte med några muséers innanmäten, som jag tidigare nämnt. Men den stora, modernistiska entréhallen går inte av för hackor. De 10 miljonerna invånare uteblev från muséet denna dag. Endast en person i denna hall – nämligen jag!
Det blev några souvenirer i alla fall. Tack, Georges!

















När man bygger nytt, får man inte glömma takens utformning. I alla fall inte i Paris! Det var förenat med vissa besvär att komma så här högt – men här syns taken till nya hus, som delvis ersätter de gamla saluhallar, som låg här förut. Här fanns soffgrupper för beundran. I fonden Centre Pompidou.

Nästa inlägg - litet mindre pompöst - handlar om smått och gott, som vi också hann med. Trots alla förflyttningar - miltals - som lätt glöms bort i planeringen.
Puh!

Tillägg (1)
Mitterand var nog den folkligaste av franska presidenter under efterkrigstiden.
Den franska skämttidningen som nyligen terrorattackerades var något mildare med sina hänsynslösa och absurda skämt med honom än vad övriga presidenter fått genomlida.
Ett hyggligt exempel: en svensk, kvinnlig reporter hade lyckats få en avtalad intervju med Mitterand. Inte så lätt! Men intervjun gick i stöpet. Presidenten fick andra (viktiga) saker att ta hand om. Det gick några veckor och reportern var hemma i Sverige igen och gav just ett blött kräftkalas på sin ö i den bohusländska skärgården.
Då ringer telefonen. "Ici Mitterand." Dvs "Mitterand här. Vad vill ni veta?"
Faan - - - - var är mina papper - - - hick - - - vilket jävla liv - - - etc etc. - - - Ridå.

Tillägg (2)
Triumfbågen, färdigbyggd år 1836, är 50 meter hög och uppförd vid den västra änden av paradgatan Champs Elysées.
Den är tillägnad Frankrikes storhetstid alltsedan Franska Revolutionen 1789.
Över 500 segerrika generaler är namngivna på de inre fasaderna. De av dem, som dog i strid, har fått sina namn understrukna.  De mest berömda drabbningarna är avbildade på relieftavlor, t ex det s k trekejsarslaget vid Austerlitz år 1805, då Napoleons arméer besegrade såväl de österrikiska som de ryska.
Klicka för större format!

















Alla som dog som vanliga soldater har fått sin hyllning genom 'Den Okände Soldatens Grav', placerad under valvet. Den tillkom 1921 efter Första Världskrigets miljontals offer. En okänd, verklig soldat har fått sin viloplats under minnesplattan. De franska presidenterna har varje år sedan 1921 nedlagt en krans här. Det sker den den 11/11 kl 11, då vapenstilleståndet 1918 skrevs under.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar