Västerbron - en stockholmsbro från 30-talet

Västerbron 1954 – ett verkligt signum för huvudstaden. Från alla håll lika magnifik!

 

Västerbron idag från något så när motsvarande plats – den enda med en glimt av bron - utan zoomning. En schangdobel vy har blivit omöjlig att njuta av. Bort med alla skymmande träd – det är i alla fall min önskan!

Så tar jag mig då ned till ”underredet”. Där finns faktiskt en bilparkering men bara för de båtägare, som (förmodligen genom en båtklubb) har tillgång till dessa klassiska båtplatser.

 

Jag dröjer en stund för att se Södermalm – med gatan Söder Mälarstrand – förtona längs Riddarfjärden.

(Klicka för större format!)

  Att sentimentalt dröja vid 1954 går ganska lätt. Det var då jag körde Ford V8 -36 och blev av med fästmöns filt (se Nöjsamt tillägg 27 juni i år). Vid brons på vykortet vänstra (hitre) ända låg konditoriet Dagmar, som jag besökte ibland trots att jag hyrde ett möblerat rum på andra sidan stan.

Men nu över till kanske inte så nöjsamma – men förhoppningsvis läsvärda

TILLÄGG

Västerbron, 600 meter lång, invigdes 1935. Innan invigningen testades brons hållfasthet genom att lastbilar med tung cementlast parkerades på bron med bilnosen mot flaket på framförvarande. Det blev många bilar och ett prov så gott som något.

Bron har inspirerat till äventyrliga bedrifter av spektakulärt slag – men också till ett antal självmord (höga stängsel numera). Efter kriget levererades ett antal brittiska jaktflygplan av typen Spifire IX (spaningsversionen med fyrbladig propeller) till Flygvapnet. Innan landningen för uppställning på Barkarbyfältet (väl?), flög några av dem spontant under bron. Att göra det (30 meters höjd under bron) i 500 km/tim - utan att ha rekat innan - kräver både mod och skicklighet. Men det var en bagatell för de krigserfarna piloterna.

Samma våghalsiga flygning har också utförts av svenska piloter – en gång vid ett stort evenemang som en (tillåten) uppvisning. Men också av flygvapenpiloter på eget bevåg (slagit vad, kanske?) med disciplinstraff plus böter som följd - en annan gång ”privat” med ett amerikanskt jaktplan av typen Mustang. Den legendariske Sven Lampell var en av dem. Minns inte om det någon gång skett med ett jetplan – i så fall kanske med J29 ”Flygande Tunnan”, Flygvapnets första jetplan.

Några långsammare sportplan har också prövat på utmaningen, men det kan inte jämföras med ovanstående bedrifter.

Ford V8 1932 - en retrobil(d) på 50-talet

Uno Jansson, Hjorthagen, Stockholm, presenterades i ett inlägg den 28 november 2011 (se Arkiv t h). Där syns han bredvid sin välkända stockcarbil från 30-talet, minsann.

Det inlägget handlar om hur det gick att ta reda på vem som kollar kylarvattnet på en De Soto 1931 på ett obekant foto från 50-talet (det visade sig att det var Unos kompis Lelle, som kollade).

De gamla 30-talarna användes som stockcarbilar på 50-talet, men de var också den tidens raggarbilar. Att plocka upp tjejer i bilarna för häftiga körningar, månskenskramar och allt vad det var – ja, det var verkligen ingen ny företeelse, när raggarbegreppet skapades på 60-talet

Här nedan följer man tidens trend – att låta sig fotas vid den egna bilen, om man hade någon.

. 

Uno Jansson, Hjorthagen, med dam och bruksbil, en Ford 1932, 

förmodligen med Fords första V8 (det fanns fyror också). I bakdörrens fönster en del av en affisch för Fellini-filmen la Strada 1954,med Giulietta Masina. På 60-talet hade man hunnit till Anita Ekberg och Sophia Loren . ..

Privat foto från 50-talets mitt. (klicka för större format)

Som vid Varberg på 50-talet - fastän idag

Per meddelar, att det i alla fall finns ett bad, där man kan parkera som förr vid stranden. Det låter bra! Badet i fråga ligger intill Ugglarps camping nära Falkenberg.
En bom hindrar husbilar från att köra ända fram. Någon övernattning (även med vanlig personbil) är inte tillåten.
Naturligtvis finns det bad i insjöar både här och där, där man parkerar bland träden intill. Men större, organiserade bad längs våra kuster är restriktiva.
Tack, Per, för ett exempel på levande nostalgi! Mitt besök får nog anstå till nästa sommar - men då . . .

Rallyglimt från förr

På 70-talet låg många veteranbilklubbar fortfarande i startgroparna för en mera etablerad verksamhet.

Men tre klubbar hade redan hunnit betydligt längre och skapat träffar och rallyn med deltagare från i stort sett hela landet.

Då fanns egentligen bara deras ”jippon” att besöka, men folk gillade att åka långt med sina bilar. Väl att märka handlade det inte om märkesklubbar.

En av klubbarna var AHK (Automobilhistoriska Klubben), som – bortsett från en årlig auktion – under 60-talet skapade det s k Skoklosterrallyt med start i Stockholm och målgång vid nämnda slott. Rallyt heter numera ”I Roslagens Famn”. Bortsett från samlingen vid målet med rallymiddag på kvällen, genomdrev man en längre matsäckspaus mitt under rallyt, där alla hann samlas oberoende av startnummer. Så gott som alla klubbar följer numera detta exempel.

Därnäst kommer MHS (Motorhistoriska Sällskapet) som 1969 startade Lopp 30 för 30-talare och 1972 med visionär blick nyheten 46/56-Svängen för bilar från de åren.

Till sist Norrlands Motorhistorikers rally i Lövånger, ofta med deltagare ända från Mälardalen.

Jag hittade ytterligare ett par foton från min Buick 37:as liv och leverne. Den köptes från Rättviks brandkår och är mera beskriven tidigare, se Arkiv-2011-mars. Bra foto där från 1974 – se nedan, samma tillfälle.

Det är inte Buicken som ryker!

 

Skoklosterrallyt 1974. Snart går starten från kajen vid Nationalmuseum – otänkbart idag med allt mera begränsat utrymme däromkring.

Här är Buicken ännu inte nämnvärt civiliserad. Det är en Century, alltså serie 61.

Framme vid Skokloster ingår tävlingsuppgifter utan(-för) bilen. Här gäller snabba ryck för att hämta ett föremål (var det en banan?). Kerstin startar blixtsnabbt och gör en berömvärd insats. Med bananen väl i bilen drar man på den sista biten till målsnöret. 141 hkr gjorde susen! Brandchefen skulle ha varit med!